Det känns som att man ändrat träningsstrategi oftare än man bytt tröja den senaste tiden. Men det är kanske inte så märkligt när man kommer tillbaka från en skada. Det är ju ytterst sällan det går som planerat när man försöker komma tillbaka i normal träning. Alltid är det någon typ av komplikation som uppstår i samband med att man försöker köra igång på allvar igen.
Nu har jag ändå börjat komma upp i mer normala mängder igen. Denna vecka är den första efter min skada då jag snuddar på 100 löpta kilometer. Jag hade planerat att för flera veckor tillbaka köra igång med kvalitetspass i form av fartpass flera gånger i veckan, men nu lutar det åt att jag istället i lugn och ro kör upp mängden och satsar på styrketräning och stretching vid sidan av detta istället.
Jag vill nämligen ha en riktigt starka ben och känna det helt ledigt i löpningen innan jag kör igång på allvar med fartpassen. Detta för att inte riskera skador. Dessutom är det betydligt roligare att köra fartpass när man känner det lätt och ledigt i löpningen.
Jag kan heller inte säga att jag känner samma typ av stress i träningen numera. Nuförtiden har jag mer rutin och litar på processen. Jag hinner definitivt komma i bra form rätt snabbt genom några månader av bra fartpass.
Som en del i att köra upp mängden tänker jag från och med nästa vecka påbörja dubbelpassen igen några dagar i veckan och försöka nå upp till ungefär 150 km i veckan. Det kan låta som en snabb ökning att gå från 90-100 km i veckan till 150 km. Men jag tror inte själv att det blir några problem. Hittills har det främst varit tidsbrist och fokus på annat som gjort att jag inte tränat så mycket som jag kanske skulle ha kunnat. Nu är det dock dags att på allvar fokusera på träningen och visa inställning igen.
Ett av de bästa sätten är helt enkelt att börja med ett träningspass genast från morgonen oavsett vad man än har på programmet. Då man har en bra början på dagen är det mer motiverande att även satsa på ett bra pass på eftermiddagen.
Om något handlar löpning mycket om det mentala spelet – och nu är det dags att hitta tillbaka till den motivation som jag hade vid samma tid ifjol. Jag var nöjd med hur formen utvecklades under fjolåret så länge jag hölls skadefri, men till nästa säsong är det tänkt att jag skall vara ännu bättre.
Sedan handlar inte allt heller om resultaten. Mycket av njutningen ligger ju också i själva processen – att känna hur man blir starkare för varje dag och stoltheten i att se tillbaka på hur man lyckats genomföra sin träning enligt planen.
Men som jag konstaterat tidigare, inget kommer av sig självt. För att komma upp till mängder på 130-150 km i veckan kräver det att man lämnar bekvämlighetszonen och inte låter andra saker i livet styra alltför mycket.
Nu är det alltså dags att prioritera träningen igen.
