Sommarsemestern i Finland och på Malta

att bo på malta

Det blev en rätt kort sommarsemester på endast en och en halv vecka denna gång. Ännu kortare kändes det eftersom jag blev tvungen att bege mig till Finland i nästan en veckas tid för att sköta några ärenden.

Med facit i hand var det ändå en riktigt bra sak att jag reste till Finland. Innan coronahelvetet bröt ut var tanken att jag skulle spendera flera veckor i Finland på sommaren och sköta undan mitt förråd i Vasa och ta det lugnt i en vecka hos mamma i Lepplax.

Nu var jag dock alltför rädd att smitta mina nära och kära. Jag hade även respekt för allt som kan gå fel då man reser i dessa tider. Allt kan ändra så snabbt med smittspridningen att man inte kan ta något för givet. Det sista jag ville var att bli tvungen att spendera två veckor i karantän efter att jag återvände till Malta.

Nu gick allt bra och jag fick tillfälle att träffa familjen i Helsingfors. Även om jag pratat en hel del med familjen under tiden i Malta är det alltid en annan sak att känna närhet och få tillfälle att krama om dem. Det blev också extra känslosamt eftersom även tre av Patriks barn var med. Det harmar mig så otroligt mycket att han inte får se de underbara barnen växa upp.

Det är klart att tanken dök upp under resan att jag egentligen borde befinna mig i Finland. Men tyvärr kan jag inte tänka i dessa banor för tillfället. Jag mår helt enkelt inte bra av att befinna mig i Finland. Det är inte endast vädret som jag inte gillar. Jag saknar också inspiration gällande det mesta då jag befinner mig i landet och därför kan jag inte bo där längre.

Men Helsingfors-vistelsen var helt underbar. Det är en mycket vacker sommarstad och vädret var också på vår sida. Jag fick också tillfälle att träffa min före detta sambo som numera är en god vän. Eller jag skulle snarast säga att hon känns som en familjemedlem numera.

Det blev restaurangbesök, lite shopping och utforskning av den vackra kustremsan på elsparkcykel vid sidan om alla mina nödvändiga ärenden som jag egentligen kom till Helsingfors för att sköta.

Jag kom till Helsingfors på onsdag och var där till måndag morgon. Då jag steg av planet i Malta var det en brutal värme på 35 grader som slog emot mig. Just då kändes det lite ovant. Men eftersom jag ändå levt rätt länge med värmen gick det rätt snabbt att vänja sig.

På tisdag var det återigen dags att ta itu med vardagen på Malta. Även om resan var rätt kort, så tjänade den samtidigt som en påminnelse om att jag befinner mig på rätt plats just nu. Eftersom jag inte varit i Finland sedan augusti ifjol var det alltid lite osäkert hur jag skulle känna när jag återvände.

Utifrån den känsla jag hade när jag återvände var det helt klart att Malta är mitt nya hem nu. Här trivs jag betydligt bättre på alla sätt. Det är inte alltid så lätt att lägga fingret på exakt vad jag älskar med landet. Visst har jag redogjort för många orsaker tidigare. Men det finns också andra känslomässiga faktorer som spelar in.

Eftersom jag gillar livsstilen så mycket på ön blir jag också lite protektionistisk då det gäller hur man skyddar livsstilen här. Där har tyvärr saker och ting snabbt förvärrats under de senaste veckorna.

Vi har varit rätt skonade från coronaviruset hittills på ön. Hittills har endast 9 personer avlidit i smittan och för bara en månad sedan hade vi flera veckor helt utan nya fall.

Orsaken till detta är inte svår att förklara. Vi är en isolerad ö ute i medelhavet som enkelt kunnat hålla ut genomresanden. Eftersom vi aldrig drabbats speciellt hårt har också en viss nonchalans infunnit sig hos befolkningen här. Redan i Maj var det mest som vanligt igen. Folk flockade sig till uteserveringar och man såg inga säkerhetsavstånd alls på gatorna. De enda platser där man märker av coronan är i butikerna där vi fortsättningsvis måste ha masker.

Poolpartyn och andra större samlingar började hållas. Egentligen var inget av detta något problem så länge ingen reste hit. Problemen började i samband med att människor började resa hit igen från olika länder. Ännu ser man inte så många turister här. Men desto fler språkstuderanden från alla möjliga länder.

Man kan inte skylla på språkstunderanden, men faktum är att det finns absolut noll disciplin bland dessa då det gäller att skydda sig själva och andra från coronaviruset. De flockas i stora grupper utan munskydd och säkerhetsavstånd. Där kan man verkligen fråga sig var ledarskapet finns.

Nu är detta bara en liten grupp av ”syndare” här. Det finns också många unga svenskar som inte verkar bry sig nämnvärt om det finns karantän eller inte gällande inresa från Sverige. Detta har såklart irriterat mig rätt mycket eftersom man vet hur snabbt det kan förvandlas till ett coronahelvete då många människor samlas på små ytor.

Redan nu har vi sett att antalet coronafall ökat dramatiskt här de senaste veckorna. Jag är rädd att läget kommer att se betydligt värre ut efter detta veckoslut.

Visst kan man förstå att man vill få igång turismen här, men samtidigt är det lite kontraproduktivt ifall man blir tvungen att stänga allt igen om några veckor. Flera europeiska länder har redan ändrat Maltas status till ett riskland och om utvecklingen fortsätter kommer vi snart att befinna oss i ett läge där vi får stänga restaurangerna igen.

Eftersom detta är lite av Maltas signum försvinner såklart mycket av Maltas charm isåfall. Nåja, för mig personligen finns alltid havet, vädret och löpningen. Men helt klart är att jag kommer att vara betydligt mer försiktig att vistas bland människor den närmaste framtiden.

Detta veckoslut inhiberade vi Champions League-samlingen vi hade planerat med kompisarna. Hittills har det känts rätt säkert att vistas inomhus och kolla på fotboll trots de stora folkmassorna. Nu är dock läget ett annat.

Vi får hoppas att läget inte förvärras. Det skulle vara otroligt synd när vi ännu har flera månader med sommarvärme här. Men framförallt är man ju orolig både för sin egen och andras hälsa här på ön.

För övrigt har träningen fortsatt i samma spår sedan jag återvände till Malta. Styrketräning på morgonen och löpning på kvällen under vardagarna. Under veckosluten kör jag ett långpass på lördag och sedan blir det ett kombipass med styrka och löpning på söndag.

Jag känner att jag är på väg mot mitt livs form just nu. Inte speciellt svårt när man får träna i dessa väderförhållanden. Det är en glädje att få stiga upp och bege sig till gymmet i värmen varje dag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *