Nya utmaningar i livet – studier

Det har inte hänt mycket på löparfronten den senaste tiden. Jag sprang ju alltså i GORE-TEX Transalpine Run2 för ungefär en månad sedan (mer om sista dagen de närmaste dagarna) och efter detta tog jag det lugnt med benet i ett par veckor. Sedan drog jag på mig en förkylning som varade i 2 veckor och som jag nu börjar vara frisk ifrån. Nästa vecka är det meningen att köra igång med träningen på allvar igen.

Det som är nytt i mitt liv är dock att jag nu börjat studera igen. Mina första skoldagar gjorde jag dagen efter att jag kom från löparäventyret i Tyskland och Österrike. Jag studerar Informationsteknologi på Vaasan Ammattikorkeakoulu här i Vasa.

Det är oerhört utmanande, men samtidigt väldigt spännande att studera såhär i vuxen ålder. Jag har inga erfarenheter sedan tidigare av programmering eller andra avancerade IT-kunskaper och därför kräver det lite extra för att hänga med i studierna. Samtidigt finns det många fördelar med att studera efter en längre tid i arbetslivet. Den största fördelen är att man vet vad man vill och att man även har lite livserfarenhet som gör att man inte nödvändigtvis sväljer allt som sägs på lektionerna. Man har helt enkelt en större förmåga att tänka kritiskt än vad man hade i 20-års åldern – åtminstone i mitt fall.

Allt detta gör att motivationen är betydligt högre än när man senast studerade på Svenska Handelshögskolan – en skola som jag fick examen från år 2002. Att ha en ekonomexamen i bakfickan är ju naturligtvis nyttigt, men under åren som jag jobbade kunde jag ändå sakna känslan av att ha en ”riktig” yrkeskunskap. Något som man kunde ta på och säga att man på riktigt kunde. Inget illa om ekonomstudierna, men mycket av det man studerade där var ju faktiskt rätt abstrakt. De flesta ämnen inom ekonomiområdet är det svårt att påvisa hur duktig man faktiskt är på något.

Men orsaken till att jag började studera igen var ändå främst intresset för IT. Jag har alltid varit fascinerad av programmering och alla de möjligheter som finns inom detta område. Även om jag kanske inte direkt jobbar med programmering i framtiden vill jag ändå i framtiden behärska det mesta inom IT för att veta vad som är möjligt inom området.

Orsaken till att jag för två år sedan sade upp mig från mitt jobb var en viss tristess. Trots att jobbet i sig självt var mångsidigt och på många sätt roligt fanns det även en massa lagar som begränsade möjligheterna till att utvecklas och uttrycka sig i kreativa banor. Det är något som jag märkt under årens lopp – jag trivs när jag varje dag får utmana mig själv med nya sätt att lösa problem.

Därför tror jag också att denna utbildning är perfekt för mig. Åtminstone utifrån vad jag sett hittills verkar det mycket lovande. Det är sällsynt att man går i en skola och känner att man kan ha nytta av samtliga kurser i framtiden. Ofta har det under de utbildningar jag gått hittills i mitt liv känts som att minst hälften av kursen varit helt onödiga med tanke på den verklighet man lever i. Men så var detta också en av orsakerna till att jag valde utbildningen, som förresten heter ”Tietojen käsittely”. Innan jag ansökte till skolan deltog jag nämligen i olika kurser som intresserade mig i en vecka under våren och diskuterade både med lärare och elever vad de tyckte om utbildningen.

Jag kollade också igenom utbildningsplanen i detalj för att se vilka kurser man har under de olika åren. Efter allt detta var det inte speciellt svårt att besluta sig för att detta var vad jag ville göra i framtiden.

En annan stor fördel med dessa studier är att de är helt på finska. Jag har en bra grund sedan tidigare i finska, eftersom jag både haft finska lagkamrater och en del kompisar som kommit och gått i mitt liv både inom fotboll och i privatlivet. Även i jobbet hade jag naturligtvis en del finska kunder och samarbetspartners. Men genom sporadiska samtal blir man tyvärr aldrig helt flytande på ett språk. Man blir alltför ojämn enligt humöret för dagen. Vissa dagar känner man sig perfekt tvåspråkig, medan det under andra dagar känns som att man inte får en mening ur sig. Det krävs att det finns en äkta vilja att lära sig något för att man skall bli riktigt duktig på något. Tvång kan ibland vara bra för att komma ur bekvämlighetszonen. Det var också något som jag tänkte på när jag valde utbildningen.

Nu är det helt annorlunda eftersom jag använder mig av finska varje dag, både under lektioner och med klasskamrater. Som vuxen deltar jag inte i några studiefestligheter, men det blir alldeles tillräckligt med umgänge i skolan oavsett. Att finskan utvecklas med stormsteg i dessa omständigheter är inte så förvånande.

Bilden överst är från en presentation på fredagen där några gamla studerande på denna linje berättade om sina erfarenheter i arbetslivet. Att programmering innebär problemlösning på heltid var inte något nytt för mig, men det är heller inget som avskräcker. Det har faktiskt aldrig känts mer rätt i livet än vad det gör för tillfället. Jag vet kanske inte exakt vad jag skall bli när jag blir stor, men jag vet iallafall att jag vill vara inom detta område och syssla med problemlösning på heltid.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *