Jag har säkert i flera sammanhang nämnt hur underbart jag tycker att det är med morgonträningar. Dagens morgonträning kändes också helt bra att dra även om benen var aningen styva och fyllda med slaggämnen efter gårdagens genomkörare på spinningcykeln. Jag skulle dock önska att gymmet börjar öppna tidigare än halv sju eftersom det är alltför sent att genomföra ett ordentligt pass om det påbörjas först den tiden.
Vanligtvis föredrar jag att påbörja ett morgonpass halv sex vilket tidsmässigt lämnar gott om utrymme till ett ordentligt morgonmål innan jobbet. Nu var jag tvungen att stiga upp halv sex och äta ordentligt innan passet. Något som inte är optimalt om man tränar inför ett maraton.
Jag körde alltså 15 km på crosstrainern nu på morgonen. Det var meningen att passet skulle genomföras i riktigt lugnt tempo för att påskynda återhämtningen efter gårdagen. Nu blev det lite hårdare än planerat med en stegrande fart från 12 km/h till 25 km/h. Totalt körde jag 37 minuter på crosstrainern. Det verkar vara mer eller mindre omöjligt att ta det riktigt lugnt på crosstrainern eller konditionscykeln. Kanske beror det på att det inte ens känns som träning ifall man inte kör dessa pass hårt, till skillnad från löpträningen där redan löpning i lugnt tempo höjer pulsen rejält.
Ikväll är det meningen att jag igen skall kliva på cykeln för ett lite lugnare pass än igår. Innan dess skall jag köra lite benstyrka utan att belasta mitt sjuka högerben.
