Hej i höstmörkret!

Hej på er allihopa, länge sedan sist! Det blev drygt en månads paus här från bloggen och det är en helt medvetet val från min sida. Inte så att jag skulle ha tröttnat vare sig på bloggandet eller löpningen, men jag behövde en liten paus från bådadera av diverse orsaker.

Min senaste uppdatering här på bloggen handlade om mina förberedelser inför Vanda Marathon. Jag kom mig nog också till startlinjen den 10:e oktober och början på loppet gick helt enligt planerna. Men rätt tidigt kände jag ändå att det inte skulle bli något rekordlopp. Jag vet inte om det var det iskalla vädret eller bristfällig form som gjorde att benen helt styvnade bort efter ca. 15 km och det kändes som att springa på styltor. Efter drygt 22 km slängde jag in handduken och avbröt mitt andra lopp för hösten.

Naturligtvis var jag besviken efteråt, men det tar ändå sällan mer än ett par timmar att skaka av sig en besvikelse för mig och snart började jag fokusera på annat. Jag visste inte med säkerhet i detta skede om detta var min sista tävling för året eller om jag skulle köra ett halvmaraton ännu.

Det klarnade dock redan på efterföljande måndag då jag var inne hos läkaren för en envis ögoninflammation som lagt sig på båda ögonen och som inte blivit bättre trots en månad av diverse olika behandlingsmetoder. Nu var det nämligen dags för en antibiotikakur som skulle påbörjas med dubbelkur i en vecka för att sedan övergå i normalkur de följande tre veckorna.

Därmed visste jag att säsongen var över för min del och att det var dags för att summera säsongen. En sådan kur tar nämligen så hårt på konditionen att det inte är någon idé att ens försöka träna på full effekt i samband med behandlingen. Eftersom säsongen var över tänkte jag att det var lika bra att helt släppa alla tankar på löpningen den närmaste månaden och återkomma när jag kunde träna på allvar igen.

Här är jag alltså nu igen redo att ta tag i både träningen och bloggen igen! Egentligen hade jag tänkt vänta in beskedet gällande Mumbai Marathon 17:e januari innan jag började köra igång igen. Men det verkar ta rätt länge att behandla anmälningen, så vi skiter i det. Jag är i alla fall anmäld och redo att springa där ifall jag kommer med.

Varför just Mumbai Marathon? Jo, syrran flyttade till Mumbai i Indien med sin kille för drygt en månad sedan och skall jobba där i minst två år framöver. Jag, min sambo Heidi och mamma skall dit och hälsa på henne i två veckor i januari och då tänkte vi passa på och uppleva vyerna i Mumbai även löpandes.

Det kommer dock att bli frågan om maratonlopp som blir mer som ett träningspass för mig. För det första är konditionen helt enkelt inte tillräckligt bra efter min långa antibiotikakur. För det andra tror jag inte att förhållandena i Indien är idealiska för ett maratonlopp, även om loppet startar redan kl. 7 på morgonen och även om det är svalare än vanligt i Indien i januari.

Normaltemperaturen är trots detta en bra bit över 20 grader även i januari och efter en lång flygtur lär inte kroppen vara i det bästa skicket. Men det känns trots detta mycket inspirerande att ha något att sikta på mitt i den mörka vintern. Dessutom är det ett perfekt startskott mot den nya säsongen.

Jag har ännu inte bestämt mig för vilket lopp som blir mitt huvudmål nästa säsong. Ett maraton utomlands blir det med säkerhet på våren. Kanske Köpenhamn, kanske Stockholm? Vem vet. Mer spekulationer om detta samt en sammanfattning över detta års höjdpunkter löpmässigt kommer inom kort här på bloggen.

joso och jag

Det känns onekligen svårare att komma sig iväg på löpturerna nu när jag inte har sällskap av syrran varje vardag. Det blev ju en löptur tillsammans nästan varje dag sedan jag slutade med fotbollen för 6-7 år sedan. Tur i alla fall att vi kan hålla så bra kontakt med dem även om de är i Indien, men visst saknar vi dem något oerhört! 🙁

PicsArt_1447702906876

Roligt i alla fall att få hälsa på dem i januari och uppleva Indien! Resor är det bästa jag vet och Indien blir en annorlunda upplevelse.

Join the Conversation

1 Comment

  1. says: Anders

    Tråkigt att bli av med sitt träningssällskap men som du skriver. En bra ursäkt att resa till (och springa i) Indien.
    Låter som ett perfekt upplevelselopp.

Lämna en kommentar
Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.