Det blev senare än vanligt med mitt träningspass igår eftersom jag var på ett kvällsseminarium om indexcertifikat. Eftersom jag redan efter jobbet kände mig helt slut hade jag inga stora förhoppningar på mitt intervallpass för dagen. Positiv som jag ibland är hade jag ändå skissat upp en intervallstege på 2×3-2-1 km, vilket blir totalt 12 km i intervalltempo.
Jag började med en uppvärmning på 3 km med den första kilometern i behaglig fart och de två följande i stegrande fart så att jag under den sista uppvärmningskilometern var upp i det tempo som jag avsåg hålla under hela första intervallen på 3 km. I detta fall var måltempot 3:45/km.
Till min förvåning märkte jag rätt snabbt att kroppen var med på noterna redan från första början i intervallserien och det kändes som att jag kunde springa hur snabbt som helst utan att märkbart påverkas. Ibland fungerar kroppen verkligen märkligt. Jag kände mig förvisso rätt pigg under gårdagens pass med tanke på att jag ändå hade en långlänk på 27 km i söndags, men i allmänhet har löpsteget ändå varit rätt begränsat under mina löppass de senaste veckorna och drivet i steget har saknats. Ett fenomen som är rätt vanligt under uppbyggnadssäsongen. Egentligen brukar det rätta drivet i steget infinna sig först när snön smälter till våren.
Även fastän kroppen kändes i helt utmärkt skick försökte jag hålla mig till planen och hålla tillbaka farten på de längre sträckorna för att sedan öka på de kortare. Under den andra intervallserien försökte jag dessutom lägga till ännu lite mer fart.
Till slut kunde jag summera följande kilometertider och sluttider på mina intervaller på 2×3-2-1km:
Km-tid: 3:42-3:35-3:25 och 3:35-3:25-3:15
Sluttider: 11:05-7:20-3:25 och 10:53-6:55-3:15
Efter detta tog jag ännu en nedjoggning på 2 km. Totalt blev detta intervallpass 19 km löpning när man inkluderar mellanjoggningen mellan intervallerna. Vid vilan mellan 3 och 2 kilometersintervallerna kör jag i allmänhet 3 minuter joggvila, medan jag mellan 2 och 1 kilometersintervallerna kör med 2 minuters joggvila.
