Idag körde jag sista långpasset innan den så kallade formtoppningsperioden inför Jakob Marathon påbörjas. Det sista långpasset som jag kör precis två veckor innan ett marathon är i allmänhet även det kortaste av alla långpass i uppbyggnadsperioden, beroende av uppbyggnadsperiodens längd naturligtvis. Efter Stockholm Marathon har jag dock inte haft speciellt många veckor till att bygga upp formen så därför blev 30 km det kortaste långpasset.
Jag hade skissat upp ett långpass med ökning från 40 sekunder över maratontempo de första 10 kilometerna, 20 sekunder över maratontempo de följande 10 kilometerna och sista 10 km i maratontempo. Dessa planer fick jag skrota nästan från första stegen jag tog eftersom benen var riktigt trötta idag. Inte så konstigt kanske eftersom jag hade 253 km löpning på 10 dagar innan gårdagens vilodag. Optimistisk som jag är hade jag ändå på något sätt trott att kroppen skulle ha bjudit på en superkompensation utöver det vanliga i och med gårdagens vilodag. Detta trots att benen i allmänhet av någon orsak brukar vara ännu tröttare än vanligt dagen efter en vilodag.
Denna positivism avspeglade sig också i att jag ändå beslutade mig för att köra enligt planerna de första 20 kilometerna. Jag körde alltså i 4:34 min./km de första 10 kilometerna och ökade sedan till 4:14 min./km de följande 10 km. Sedan konstaterade jag att det inte var värt att chansa med kroppen som insats på att öka till 3:54 min./km. Skaderisken är för stor ifall man springer i sådana farter med tunga och trötta ben.
Istället saktade jag ner och körde sista 10 km i nedjoggingstempo på mellan 4:40-4:55 min./km. Snittempot för hela långpasset blev således 4:34 min./km.
Träningsdatan från dagens långpass.
Igår passade vi alltså på att besöka Umeå. Det är 17 år sedan jag senast var i staden och mycket har ändrat till det bättre sedan dess. Shoppingutbudet var en riktigt positiv överraskning.
Bästa stället för shopping i Umeå. Åtminstone för män.
Ifall ni har vägarna förbi Umeå kan jag tipsa om ett riktigt prisvärt och lyxigt lunchställe som heter Invito.
Jag provade på en riktigt god öl i samband med lunchen.
Båtresan kändes inte speciellt lång, men det kan ju även bero på sällskapet 🙂
