Skitvecka

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on StumbleUponShare on LinkedInShare on Google+

Det går alltså att summera förra veckan i ett ord. Då syftar jag främst på min träning. Precis som alla andra njöt jag väldigt mycket av det vackra väder som vi hade under andra halvan av veckan, men träningsmässigt var jag i en bedrövlig form från tisdagen och framåt.

Jag vet ärligt sagt inte vad det var för fel på min kropp förra veckan. På tisdagens pass gick allt som normalt, men efter detta var det som om all kraft skulle ha försvunnit ur kroppen och jag var helt slut under resten av de kvalitetspass som jag hade under veckan. Även efter mina träningspass var jag ovanligt trött och jag gick och lade mig väldigt tidigt varje kväll, även på veckoslutet.

På tisdagen gick det alltså helt enligt planerna på mitt intervallpass på 4×4 km. När jag sedan skulle köra 10 km i maratonfart på torsdag fanns det dock ingen kraft alls i kroppen och jag blev tvungen att köra passet på stumma ben. Någon egentlig förklaring hade jag inte till detta med tanke på att jag ändå hade en återhämtningsvecka bakom mig veckan innan. Jag skyllde på det hårda passet på tisdagen och tänkte att jag är tillbaka i gammal god form till lördagens långpass.

När det väl var dags för långpasset märkte jag dock till min besvikelse att både ben och rygg var i ett bedrövligt skick. Ryggen var jag dock inte speciellt oroad över även om den störde min löpning dagen till ära. När ryggsmärtan ligger högt upp på ryggen handlar det sällan om något allvarligt, utan något som endast behöver mjukas upp. Värre var det med benen.

Långpasset på lördagen var 37 km långt, varav de sista 20 kilometerna skulle gå på 1:24. Det blir alltså 4:12 min./km. Det handlade alltså inte om någon maratonfart och därför var jag inte speciellt orolig innan passet. Den farten borde ju ligga inom vad som känns behagligt att springa i i dagsläget. Detta oavsett om benen är slutkörda eller inte.

Tyvärr fanns det inga som helst krafter i mina ben på lördagen. Redan efter ca. 5 km på tempodelen stumnade mina ben på ett onaturligt sätt och jag blev tvungen att köra resten av passet i lugnare tempo. Nedan är mitt misslyckade långpass i sin helhet. Jag delade upp det i 2 delar för att enklare kunna följa med snittiden på tempodelen i realtid. På grund av min löpform för dagen visade det sig dock helt onödigt.

PicsArt_1426531251478

PicsArt_1426531197961

Det blev alltså min första helt misslyckade träningsvecka inför Rotterdam Marathon. Det är bara att hoppas att det också var den sista misslyckade träningsveckan med tanke på att jag inte har så speciellt många kvalitetspass kvar nu innan det är dags för formtoppningen.

Förra veckans träning:

Måndag 9.3:

Distanspass 15 km + styrka 45 min. (Wasa Sports Club)

Tisdag 10.3:

Uppvärmning 2 km, intervaller 4×4 km med 500 meter joggvila mellan, nedjoggning 2 km (tot. 21 km)

Onsdag 11.3:

Distanspass 15 km + styrka 60 min. (WSC)

Torsdag 12.3:

Uppvärmning 3 km, 10 km på 40:22, 2 km nedjoggning

Fredag 13.3:

Morgonpass 13 km

Lördag 14.3:

Långpass 37 km

Söndag 15.3:

Återhämtande distanspass 20 km

Totalt 7 pass och 136 km löpning

4 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *