Det har varit några veckor med sämre motivation nu, där jag önskat hålla löpningen för mig själv. Jag har min vana trogen tränat varje dag, men utan det fokus och den beslutsamhet som behövs för att få till kontinuitet i resultatutvecklingen.
Det är svårt att säga varför man ibland mister passionen för olika saker här i livet. Jag har tidvis haft lite smärtor i ljumskarna, men varannan dag har jag ändå kunnat köra de kvalitetspass som behövts utan smärta. Det är alltså inte det som varit problemet.
Snarare har det kanske varit att jag inte riktigt känt att det varit roligt att ta ut det sista under träningspassen. Det har känts som att det finns hundra andra saker som är viktigare och roligare att fokusera på än löpningen. Vissa av kvalitetspassen har varit riktigt bra där jag med bra känsla kunnat köra i tävlingsfart. Men genast på efterföljande pass har fokuset och viljan saknats och det har blivit pannkaka av allting.
Eftersom jag vet att kontinuiteten är bland det viktigaste i maratonträningen har jag heller inte anmält mig till några tävlingar under hösten. Det behövs en längre period med lyckade träningspass för att det skall vara någon idé att tävla. Vi är ju alla olika på den punkten. Vissa tycker att det är roligt att tävla utan att vara i toppskick, medan jag lika gärna kan hålla mig endast till träningen ifall jag vet att jag inte kan utmana mitt personbästa på maratonsträckan.
Det har också gjort att jag tränat mest för att må bra den senaste tiden, utan några speciella målsättningar med avseende på tävlingar. Eftersom jag alltid gillat det välmående som träningen ger skulle jag aldrig kunna ta en längre paus från denna oavsett hur trögt benen än skulle fungera.
Det är klart att det skulle vara bra att ha en tävling att sikta på för att kunna utvecklas optimalt. Men det går inte att tvinga fram passion och vilja. Det är saker som måste komma inifrån. För att ha lusten att ta ut det sista ur varje träningspass krävs att man har förmågan att glömma allt annat vid sidan om för ett tag.
Trots detta misströstar jag definitivt inte för tillfället. Situationen påminner rätt mycket om hösten 2014 då jag var på alterneringsledigt. Den som följt bloggen och har ett bra minne kanske kommer ihåg att jag efter årsskiftet kom i mitt livs form och satte mitt nuvarande personbästa i Rotterdam Marathon våren 2015.
Det mesta hänger alltså på att man kommer in i ett bra “flow” där allt börjar stämma i träningen och där de lyckade träningspassen avlöser varandra. Men för att lyckas med det behöver jag alltså få tillbaka fokuset och beslutsamheten igen.
Det har alltså blivit rätt mycket spontanträning de senaste veckorna. Här är förra veckans träning:
Måndag 4.9:
Långpass 30 km, stegrande fart sista 10 km.
Tisdag 5.9:
Cykling 50 km + styrka 60 min.
Onsdag 6.9:
Långpass 30 km i stegrande fart.
Torsdag 7.9:
Cykling 35 km + styrka 60 min.
Fredag 8.9:
Långpass 30 km. Första 20 km i bra fart, sista 10 km lugnare.
Lördag 9.9:
Backintervaller 3×80-60-40-20 sekunder (tot. 5,5 km). Totalt 12 km löpning
Söndag 10.9:
Vila
