Idag var det för första gången på länge morgonpass igen. Efter fjolårets experimenterande med rätt många dubbelpass i veckan har jag beslutat mig för att i framtiden återgå till att endast köra ett pass om dagen. Det var nyttigt att få pröva på hur kroppen fungerar med dubbelpass, men jag har kommit fram till att det i dagens läge inte känns som att kroppen orkar ta till sig dessa dubbelpass. Det blir helt enkelt för lite vila när jag sover så lite som jag gör om nätterna.
Det kan tänkas att jag börjar köra dubblar igen i ett senare skede när jag fått ännu fler år av träning bakom mig, men just nu känns det enbart som att jag tröttar ut mig i onödan genom att fördela träningen på två pass om dagen. Fredagarna utgör dock ett undantag då det gäller morgonpassen, eftersom det känns riktigt skönt att ha undan dagens träning redan från morgonen med tanke på allt program vi vanligtvis har på fredagskvällarna. Trots morgonpasset blir det alltså endast ett pass på fredagarna.
Morgonens löppass var 10 km långt. Efter gårdagens intervaller hade jag ännu styvare baklår än vanligt, men de mjukades upp efter några kilometers löpning. Det känns faktiskt riktigt bra med löpningen just nu. Även om jag inte riktigt får ut mitt steg på grund av styvheten känner jag att steget blir lättare och lättare för varje dag som går.
Imorgon har jag tänkt köra ett långpass på drygt 20 km. Det är kanske inte så långt med tanke på de sträckor jag vanligtvis brukar göra under mina långpass, men jag har tänkt följa en stegringsprincip under detta års uppbyggnadsperiod och undvika att förivra mig. Ifjol påbörjade jag lite väl tidigt med sträckor på över 30 km. Redan innan julen gjorde jag sträckor på över 35 km, något som säkert delvis gjorde att jag fick problem med skador då jag även kombinerade detta med rätt hård styrketräning.
Nu är vi inne i november och det innebär också att movember kommit igång. Detta innebär att män i en månads tid odlar mustasch för att höja medvetenheten om prostatacancer. Jag har inte tänkt odla någon mustasch i samband med Movember i år heller, men däremot har jag en längre tid funderat på ett ordentligt skägg eller en snygg mustasch till den nya löparsäsongen. Och då menar jag inte en sån där “fegstubb” som jag och många andra unga män bär på, utan ett ordentligt skägg som visar att man släppt på alla hämningar. Det enda som står mellan mig och ett ordentligt skägg är min sambos åsikt om saken…
Kvällsmys med Toffe igår kväll.
Valpen ifråga tar alltid min plats innan läggdags.
Va? måste jag flytta på mig?
