Ursprungligen var det tänkt att jag skulle delta i Valencia marathon i december. Nu har jag dock beslutat mig för att inte resa iväg någon annanstans i Europa innan nyår. Istället tar jag sikte på Malta Marathon 1:a mars i nästa år.
Delvis handlar det om att jag haft fokuset på annat än träning den senaste tiden, men framförallt vet jag inte exakt hur framtiden ser ut här. Det är ju inte helt uteslutet att jag börjar jobba för någon här inom de närmaste månaderna och då är det inte riktigt aktuellt med så många lediga dagar under de första månaderna. Ifall det då blir aktuellt sparar jag gärna dessa till ett besök i hemtrakterna under julveckan.
Träningen har alltså inte heller varit optimal den senaste tiden. Jag känner att jag behöver mer än två månader av fokuserad träning för att komma i bra maratonform och också därför känns Valencia inte riktigt aktuellt.
Till Malta Marathon är det ännu drygt fem månader och på den tiden är det inga problem att hinna bli i toppform.
Varför är det då viktigt med en tävling överhuvudtaget? För mig är det faktiskt inte så viktigt just nu med tävlingar. Det räcker bra med att hålla sig i form i övrigt. Den fördel som det innebär att träna inför ett maraton är ändå att det blir mer struktur på träningen.
Dessutom tycker jag att det hör till att som löpare delta i ett maratonlopp i sitt nya hemland. Jag har ju deltagit i rätt många maratonlopp utomlands sedan jag började springa, men Malta har jag faktiskt aldrig ens tänkt på tidigare.
Det verkar att vara en riktigt intressant sträcka där man börjar rätt långt västerut i landet och springer förbi både Valletta och Msida, innan man kommer i mål i Sliema. Det är alltså där jag nu bor.
Eftersom det inte är några varvningar på banan lär man få se en hel del av landet på den sträcka man springer och det gör det extra intressant. Det motiverar ju en också att pröva på banan några gånger innan loppet för att för bästa möjliga förberedelse.
I år var det tydligen storm här vid tidpunkten för maratonloppet, vilket gjorde att tävlingen blev inställd. Vi får hoppas på bättre tur nästa år.
Igår blev det ett långpass på 30 km och idag ett lite lättare pass på 10 km.
Luftfuktigheten gjorde comeback idag och det visade sig också i den upplevda värmen.
Efteråt en simtur som alltid. Om det annars skulle vara segt på måndagar så behöver man bara bege sig ut på en kombinerad löp- och simtur, så är humöret betydligt bättre efteråt.
