Kroppen bjöd på en trevlig överraskning på dagens backlöpning. Vi har i snart en och en halv månad sakta men säkert byggt upp formen med backintervaller och märkt hur löpsteget blivit allt mer kraftfullt och vägvinnande i samband med denna träningsform. Idag var den första gången med denna träningsform när jag äntligen kunde fokusera nästan helt på löptekniken utan att behöva tänka på hur jag skall överleva passet. Träningspasset börjar närma sig det backpass som jag beskrivit i ett tidigare inlägg om tuffa pass som garanterat höjer din nivå. Ännu är jag inte riktigt i den form som jag var då, men vi skall hoppas jag blir t.o.m ännu bättre när formtoppningen påbörjas.
Det är alltid med lite ångest man går in för ett riktigt tufft träningspass. Speciellt när det handlar om det sista förberedande passet av något som byggt på under en längre tid. Jag påbörjade ju backpassen i detta format med kombination av löpning i både lång och flacka backe samt kort och brant backe i början av april i samband med att mitt ben började tåla löpning. Sedan har jag byggt på och utökat antalet backintervaller vecka för vecka.
Från att ha börjat från 7 stycken långintervaller på ungefär 300 meter samt ett par 230-240 meters intervaller i brant backe med sammanlagt 4-5 km backlöpning, var stod vi idag inför utmaningen med 9 km backlöpning och 7×380-390 meter flack backe och 7×230-240 meter brant backe. Det är även det maximala antalet som jag anser att det är värt att dra när det handlar om backlöpning.
Jag är väldigt glad att meddela att passet gick alldeles utmärkt idag. När man jämför med hur det kändes då jag nyss kommit igång med löpningen i början av april går det inte ens jämföra den löpkänsla jag hade då med den jag hade idag. När jag drog de första backintervallerna för året hade jag mjölksyra upp till öronen efter endast några långintervaller. Idag kunde jag löpa alla långintervaller i den flacka backen helt utan mjölksyra och nästan samtliga i den branta backen med samma löpkänsla. Det var endast i slutet av de kortare intervallerna som jag började krokna.
Det säger kanske en del om hur dåligt i skick jag var i början av april, men hur det än är med den saken är det ändå viktigare att jag nu så småningom börjar komma upp till den nivå som man kan förvänta sig inför ett maraton. Det återstår ännu mycket bevisa “löpformmässigt”, framförallt när det handlar om att i tröskelfart dra längre sträckor under 4:00-tempo. Jag kan bara hoppas att kroppen reagerar som den brukar i samband med formtoppning, dvs. att både lungor och löpsteg fungerar i harmoni och att man utan desto mer ansträngning börjar leverera tider som man inte trodde att var möjligt att krama ur kroppen några veckor tillbaka.
Idag började vi med 5 km uppvärmning och drog sedan ovan nämnda intervaller i ett tempo på 3:45-3:54 min./km på långintervallerna och 3:25-3:30 min./km på de kortare. Passet avslutades med en nedjoggning på 8 km för min del. Totalt blev det alltså 22 km löpning för mig idag.
Träningspasset avslutade jag med styrketräning på drygt en timme hemma.
Träningsdata från dagens backpass. Varannan sträcka är intervallerna uppför och varannan joggvilan nedför. De första 13 varven är långintervallerna i flack backe och vid varv 15 börjar de kortare intervallerna i brant backe.
Dagens Quinoa-paella.
Uppdukat.
Iki-ölen som alltså är baserad på grönt te, gav mig en riktigt positiv överraskning. Riktigt spännande färg med dess ljusa grumlighet. Inte en ale i dess traditionella mening, men ändå med en fräsch smak som gifte sig väl med dagens maträtt.
