Det har varit riktigt härligt att spendera några dagar “hemma”, ledig från alla rutiner som annars håller en sysselsatt hela dagarna. Det negativa är att man under dessa dagar får tid att känna efter hur trött man egentligen är. Men med tanke på återhämtningen och nästa veckas jobbvecka är det guld värt att ha fått några dagar med extra vila.
Idag började jag morgonen med ett distanspass på 14 km med syrran. Jag hade planerat att först köra nämnda sträcka med henne för att sedan fortsätta ca. 5 km i planerat maratontempo. Problemet var bara att hon var på ett utmärkt löphumör och drog iväg i mitt planerade maratontempo redan efter löpta 8 kilometer.
Jag fick, delvis pga. gårdagens långpass, kämpa rätt rejält för att hänga med i tempot som kördes i farter på mellan 3:55-4:10 min./km den sista sträckan. Vi började dock de första 5 kilometerna i riktigt lugnt tempo på ungefär 5:30 min./km för att värma upp benen och därför blev snittfarten 4:50 min./km.
När vi kom hem kunde jag bara konstatera att det fick räcka med dessa 14 km. Att köra ännu fler kvalitetskilometrar dagen efter ett långpass kändes lite väl riskabelt idag. Ibland lyssnar jag faktiskt på kroppen fastän man inte kunde tro det. 🙂
