Det finns både positiva och negativa saker med att bli äldre. Till det positiva hör definitivt att man (förhoppningsvis) lärt känna sig själv och därmed bättre förmår prioritera det som man anser vara viktigt i ens liv. Till det negativa hör att man fysiskt sett nått sitt bäst-före-datum redan när man passerat 30-års åldern.
Framförallt är det i snabbheten som man som idrottare märker av detta. Till övriga delar har åtminstone inte jag märkt av något speciellt, varken när jag passerade 30 eller 40.
Men så lär man ju sig också med åldern vad man mår bra av och inte. När man var yngre kanske man inte nödvändigtvis prioriterade rätt kost och sömn på samma sätt som nu, något som säkert påverkade orken i vardagen rätt mycket.
Jag tycker ändå att många lägger alltför stor vikt vid åldern när man diskuterar vad som är möjligt och omöjligt att uppnå i sina liv. Jag har nämligen träffat på många 20-åringar med en fysisk status som en 50-åring och tvärtom – 50-åringar som lever som om de skulle vara 20.
Oavsett ålder finns det så oerhört mycket man kan göra för sitt välmående. Självklart är det mycket mer utmanande att uppnå bra resultat i idrott när man når en viss ålder, men genom att äta rätt typ av mat och göra rätt prioriteringar i sitt liv kan man faktiskt vara lika pigg som en 20-åring även när man nått en beaktansvärd ålder.
Här tror jag att även det mentala har en stor roll. Ser man sig själv som gammal och tänker man hela tiden på sina begränsningar, snarare än på sina möjligheter, tror jag att man begränsar sig själv väldigt mycket. Att hela tiden skylla på åldern som ett sätt att undvika att ta tag i sina drömmar måste vara det vanligaste av våra undanflykter.
Problemet som gör att många av oss förfaller fysiskt är snarast den bekvämlighet som kommer med åldern. När man uppnår en viss ålder blir det helt plötsligt mer accepterat att man kan ha ölmage och prioritera soffan framför träning. Jobb, barn och andra förpliktelser gör det inte enkelt att hitta tid för egna intressen. Men i många fall är också detta endast undanflykter för att ta tag i sitt liv. Finns viljan, så finns även tiden.
Med det sagt är det helt förståeligt att det kommer perioder i livet då man kanske inte orkar bry sig om att ta hand om sig själv. Själv har jag också haft en hel del sådana perioder när framförallt jobbet har påverkat mina prioriteringar. När man gjort en riktigt lång jobbdag är det sällan så roligt att byta om och bege sig iväg på ett löppass – även om man innerst inne vet hur bra man mår efteråt. Man vet ju även om att sömnen blir betydligt bättre med träningen.
Med en stressig vardag blir man även mer ofokuserad gällande kosten. Då man gör långa jobbdagar kan lunchen vara en av få höjdpunkter under dagen. Det gör att man ofta äter tre gånger så mycket som man egentligen borde. Alla vet vad en stor lunch gör med förmågan att jobba effektivt på eftermiddagen. Man blir oftast slö och seg efter denna. Också träningen blir lidande även om man kör den 3-4 timmar efteråt.
Jag säger inte att något av detta är lätt. Det är en daglig kamp för de flesta att leva på ett sätt som håller en pigg och alert. Det som jag dock säger är att man skall sluta att skylla på åldern och använda denna som en ursäkt för att inte ta tag i de drömmar som man har i sitt liv.
Framförallt skall man inte lyssna på alla de som påstår att just du inte kan nå dina drömmar på grund av åldern. I många fall handlar det om att man själv varken har den rätta viljan eller lusten att ta tag i sina egna liv – något som man sedan försöker använda på andra för att lindra sitt egna samvete.
Fokusera istället på det egna livet och hämta inspiration från andra som gjort samma resa som du önskar göra. Genom att se möjligheterna istället för hindren skapar man sig förutsättningar till rätt typ av livsstil för välmåendet – oavsett vilken ålder du sedan har på pappret.
