Jag är ännu rätt ny på Malta och har ännu mycket att lära. Men eftersom jag inte har några som helst planer på att flytta härifrån är jag mycket nyfiken på allt det maltesiska.
Tidsbristen har varit min största fiende sedan jag flyttade hit i september och det har också gjort att vissa områden fått lida. Bland annat inom det sociala så har jag inte kanske fått så bra kontakt med lokalbefolkningen som önskat. Det blev lite dejtande med en maltesiska innan jul, men i övrigt har jag inte riktigt kommit i närkontakt med några malteser förutom i jobbsammanhang.
Jag har inte gjort speciellt djupa analyser om varför så är fallet. Men genom diskussioner bland annat med min nya svenska vän här på Malta fick jag för några veckor sedan vissa antydningar om varför det kan vara svårt att få kontakt med lokalbefolkningen här.
Redan med de kontakter jag haft med malteser och det jag läst i kommentatorsfält har jag märkt att de är lite reserverade gällande utlänningar som bor på Malta. Helt förståeligt med tanke på att de flesta faktiskt är här på tillfälligt besök i rätt ung ålder… för att efter några år tillbaka i Sverige komma på att de inte klarar av mörkret där och flyttar tillbaks till Malta. 🙂
Som jag konstaterat redan tidigare är malteser oerhört vänliga och brottsligheten är också väldigt låg här, något som tyder på att grundvärderingarna är de rätta. Familjen verkar vara något som de satsar på och lägger mycket tid på att umgås med. Det ser man inte minst under veckosluten när de samlas för att äta ute på någon av terrasserna.
Men det som min kompis avslöjande var att skilsmässor faktiskt inte var tillåtet på Malta innan 2012 och att det ännu idag inte är tillåtet med abort på ön. Istället beger sig kvinnor till närliggande Italien i detta ärende.
Via bland annat Tinder (ja, jag använder faktiskt det här 🙂 ) har jag ibland undrat varför det verkar vara mannens ansvar att ta initiativet om något skall hända här i kvinnligt sällskap. Inte bara där förresten. Det samma var uppenbart när jag dejtade, men av förklarliga skäl kunde jag inte se det lika klart då.
För den som är intresserad av dejting online kan jag förresten tipsa om dejtingsida.com, där de bästa tjänsterna finns samlade.
Kvinnor här är väldigt konservativa och ger nästan alltid över ansvaret åt mannen att ta initiativ. Jag hatar att generalisera och visst finns det undantag, men på det stora hela verkar detta ända vara rätt vanligt. Kan det alltså vara så enkelt att traditionens kraft väger så tungt här (läs religionens) att det i det maltesiska samhället helt enkelt inte ännu är så jämställt som i våra nordiska länder? Och kan detta påverka maltesernas vilja att umgås utanför sina egna kretsar även i övrigt?
Sakta men säkert kommer väl även detta samhälle bort från det religiösa tänket med yngre generationers kraft. Det skall vi verkligen hoppas på.
Jag har diskuterat en hel del med andra utlänningar som bor här. Senast igår lade jag nästan två timmar på att diskutera med en dam på Tinder som inte tyckte att det var värt att beblanda sig med malteser eftersom de ändå vill hålla sig på sin kant. Istället tyckte hon att man skall se till att gå på alla evenemang som ordnas för så kallade expats på ön för att få ett brett kontaktnät bland dessa.
Men enligt mig känns det som att man går miste om mycket om man utgår från en sådan strategi. För det första har jag inga intentioner på att flytta härifrån och för det andra vill jag också lära känna lokala malteser. Det handlar inte endast om att maltesiska kvinnor är vackra, 😀 jag vill också komma i närmare kontakt med lokalbefolkningen på annat sätt och lära mig mer om samhället här.
Livet i övrigt
Men det känns ändå som att det sakta men säkert går framåt här trots alla utmaningar. Jag lär mig mycket nytt genom att vara nyfiken och fråga om olika saker av mina maltesiska kollegor på jobbet i samband med frukosten. De förundras säkert ibland varför jag hela tiden skall envisas med att fråga en massa om allt gällande maltesiska seder och bruk, men om man verkligen vill lära sig så ser man till att göra det på ett eller annat sätt.
Naturligtvis påverkar min brors död mig väldigt starkt i allt jag gör och ännu idag ser jag faktiskt min pappa väldigt klart i mina drömmar trots att det redan är 13 år sedan han dog. Senast förra veckan försökte jag få honom att övergå till en veganbaserad kost i en av mina drömmar eftersom jag tänkte att det kunde hjälpa honom att orka ännu bättre i sitt krävande yrke som egenföretagare.
Trots att jag såg min pappa som död finns faktiskt inget minne av detta kvar hos mig. I mina drömmar är han fortsättningsvis precis lika levande som under sina bästa dagar. Den person som glatt hämtade mig mitt i natten en fredagskväll efter att jag hälsat på hos min dåvarande flickvän i Nykarleby som 16-åring, drygt 40 km enkelväg, efter att varje kväll hela veckan hämtat mig från träningar i Jakobstad.
I sommar skulle min pappa ha fyllt 70 år och f-n vad jag saknar honom ännu idag! Jag är inte religiös, men jag hoppas ändå att du och Patrik fått träffas nu när också han lämnat oss här på jorden.
Ni var båda de två snällaste och ärligaste människor jag någonsin träffat och det enda sättet för mig att hantera att ni inte finns kvar hos oss är såklart verklighetsflykt. Men som jag konstaterat tidigare så måste livet gå vidare hur tungt det än kan vara.
Jag har ändå mycket att vara tacksam över som livet är just nu. Jag trivs på Malta och min nya vän är en av de trevligaste och mest ödmjuka personer jag någonsin träffat. Han accepterar mig trots mina brister och gör så att jag mår bra. Jag är inte den enklaste personen att hålla kontakten med, men det bryr han sig inte om. Han finns alltid där för mig och det har varit guld värt under de senaste månaderna.
Med andra ord är jag så lycklig som jag enligt omständigheterna kan vara just nu och kunde inte tänka mig något bättre ställe att befinna mig på för tillfället. Det är bara att hoppas att det fortsätter på samma sätt… och att jag också får tillfälle att lära känna malteserna bättre i vardagen. 🙂
