Vilken underbar känsla det var att springa på morgonen idag! Att påbörja sitt löppass i skymningen och sakta men säkert se solen resa sig i horisonten var en av de mäktigaste löparupplevelserna som jag haft hittills under mitt träningsår.
Jag har konstaterat det tidigare, men säger det igen. Hösten är min absoluta favoritårstid. Framförallt är det den fräscha och svala luften under morgontimmarna tidigt på hösten som är något alldeles speciellt. Framförallt under vackra och varma dagar som denna, när kylan övergår i värme och det bildas en dimma i tidiga morgontimmar är det riktigt härligt att vara tidigt ute på ett löppass.
Själva löppasset var väl inte så speciellt. Jag vaknade kl. 5.15 och kom mig iväg 5.30 på mitt löppass. Ryggen och alla övriga kroppsdelar var i bra skick med tanke på tidpunkten. Benen var dock ännu sega, men jag hade inte ont någonstans och det är viktigt att kunna konstatera när man ligger på sådana kilometermängder som jag är på just nu. Men eftersom benen var rätt stumma och sega hindrade det mig ändå från att springa i hårdare farter än runt 5:00 min./km.
Det mest positiva för tillfället är att jag märker att både löptekniken och motivationen är riktigt bra för tillfället. Att löptekniken fungerar beror säkert till stor del på att jag nu får ut hela mitt rörelseschema i höft- och ryggpartiet. Under de senaste månaderna har jag inte känt mig speciellt rörlig eller flexibel i dessa partier på kroppen, utan det har blivit onödigt mycket kämpande för att hålla en bra löpteknik vid högre farter.
Det är inte så att jag inte skulle ha varit medveten om problemet. Jag har gjort mitt yttersta för att få ett rörligare höftparti med ordentlig stretching och styrketräning. Kanske är det så att jag försökt för mycket med tanke på att jag nu är t.o.m. mindre rörlig än vad jag var bara för någon vecka tillbaka.
Det är således väldigt svårt att veta varför löpningen nu helt plötsligt börjar fungera som den skall. Kanske är det helt enkelt så att jag först nu är mentalt redo att fokusera på träningen i full skala då mina viktigaste lopp för året börjar närma sig. Under sommaren har jag kanske inte till 100 % varit redo att offra tillräckligt mycket för löpningen, varken när det gäller kosten eller hur jag tar hand om kroppen vid sidan om själva löpträningen. Nu behöver jag dock inte intala mig själv att sköta mig, utan målsättningarna i sig är tillräckligt sporrande för att sköta mig så bra jag bara kan.
Nu är det bara att hoppas att utvecklingen fortsätter i rätt riktning och att jag får hållas skadefri under de kommande veckorna.
Morgonens träningspass på 15,5 km var mitt enda för dagen. Imorgon blir det ett långpass på mellan 35-38 km, medan jag på söndagen siktar på att köra lite vattenlöpning vid sidan om min löpträning.
Så oerhört lugnt och harmoniskt på morgonen.
Ett av de absolut bästa vinerna jag prövat på. Inte det billigaste av viner, men ändå riktigt prisvärt.
