Det är faktiskt en överraskande bra känsla att känna sig allt starkare. Även om jag fysiskt sett inte alls är lika stor som jag var för 10 år sedan börjar styrkan faktiskt snart vara på samma nivå som på “den gamla goda tiden”.
Detta visar sig i allt från olika typer benlyft, bänkpress och alla de styrkeövningar som man hinner göra under ett pass. Man hinner nämligen med rätt mycket under ett 90 minuter långt styrkepass som idag. Det blir ju i form av lite cirkelträningsliknande former jag gör mina styrkepass, med korta pauser och alltså rätt hög intensitet.
Men ändå har alltså styrkan utvecklas väldigt snabbt under de två månader som jag kört ordentligt nu. Det får dock inte gå till överdrift, men det borde det inte göra om man samtidigt håller igång med löpning 6-7 dagar i veckan. Då tror jag inte att muskeltillväxten blir alltför stor även om man kör mycket styrka.
För tillfället känner jag snarare att det hjälper enormt mycket i löpningen. Som jag nämnde tidigare har både styvheten i nedre ryggen och smärtan i ljumskarna försvunnit. Det måste ha att göra med den mångsidiga styrketräningen. Någon annan förklaring har jag inte om jag tittar tillbaka på både träningen och all annan muskelskötsel som jag haft under året.
Idag blev det en del hopp och knäböj för benen. Detta var en av de nya övningarna som jag prövade på idag. Jag minns att jag prövade på den för första gången när jag började med Jaros juniorer som 16-åring. Även då i form av cirkelträning, men med lite högre bänk och utan tyngder och därmed högre frekvens. Mycket bra övning för balansen och bra även med tanke på ljumskarna.
En av standardövningarna för att träna upp övre ryggen. Just nu känner jag alltså att jag har betydligt bättre muskelbalans över hela kroppen. Jag hoppas att det också syns i löpresultaten så småningom…
