Exakt 2 månader på Malta

Ännu en vecka är till ända och nu har jag varit rätt så exakt 2 månader på plats här på Malta. Det var nämligen 4:e september då jag landade här på ön.

Med tanke på allt som hunnit hända på dessa två månader känns detta faktiskt som en extremt kort tid. Jag har hunnit skaffa mig både bostad och jobb, samt startat upp ett helt nytt liv här även i övrigt. När jag landade här var ju inget givet. Jag hade inte ens sökt jobb och visste heller inte om jag skulle göra det. Jag hade ingen bostad, utan bodde alltså första 9 dagarna hos en Airbnb-värd i Siggiewi.

Nu börjar jag redan känna mig stadgad här och sakta men säkert har jag även börjat skaffa mig det nödvändigaste till hushållet här i Sliema. Det tog nästan en månad att hitta täcke och 1 1/2 månad att hitta torkställning, bara för att nämna några saker. Det är inte så enkelt att hinna med allt i jobbstressen.

Halleluja! Hittade torkställning på onsdagen. Inte vilken torkställning som helst utan en premiumvariant. En Mercedes bland torkställningar. 🙂

Jag jobbar fortsättningsvis minst 13 timmar per dag om man inkluderar det jobb jag gör för mitt företag och skall jag även sköta träningen samt sömnen lämnar det inte så många timmar över per dygn. I stort sett alla veckans timmar går till jobb och träning, men jag klagar absolut inte.

Jag älskar mitt jobb och allt jag lär mig. Samtidigt är mina arbetskompisar helt underbara och tar hand om mig på bästa möjliga sätt. Jag tänker ofta på hur lyckligt lottad jag är som fick dessa människor runt mig just här och nu i den livssituation jag nu befinner mig i.

Det är såklart väldigt tufft att möta verkligheten och det faktum att brorsan är borta. Ibland kommer det stunder där jag känner mig enormt tom och ledsen, men jag har beslutat mig för att inte gnälla över min situation.

Det är också ett av mina löften som jag gav till mig själv efter att brorsan dog – hedra hans minne genom att bli mer som honom. Det gör jag bäst genom att inte gnälla i onödan och genom att helt enkelt bli en bättre människa.

Jag tror att det absolut bästa jag kan göra just nu är att hålla mig fullt sysselsatt genom jobb. Som läget är just nu har jag faktiskt ingen tid för att bli deprimerad. Skulle jag sätta mig ner och fundera alltför mycket skulle det säkert finnas risk även för detta, men jag har faktiskt ingen möjlighet till något sådant just nu. Det finns ingen annan än jag själv som kan ta hand om allt det jag har satt igång. Det är bara att ta sig i kragen varje dag och köra på för fullt oavsett hur trött jag än är.

Med det sagt ser jag till att sköta om min hälsa så bra jag bara kan. Jag sover alltid minst 7 timmar per natt oavsett hur stressigt jag har det. Det är faktiskt mycket enklare att gå tidigt i säng nu när jag bor ensam. För det mesta ställer jag mig i säng redan vid 21-tiden och vaknar vid 5-tiden på morgonen.

Steget blir allt lättare på löppassen. Just idag fick jag dock huvudvärk halvvägs in i passet på grund av fredagens festande och fick skjuta upp långpasset till nästa veckoslut.

Det gäller att veta vilka rutiner som fungerar för att orka med vardagen. Nu har jag börjat med att göra de flesta av mina träningspass innan jobbet eftersom det är riktigt segt att komma sig iväg efter en lång jobbdag. Mer om träningen skall jag försöka få in på bloggen inom de närmaste dagarna.

Det som jag ännu saknar för att göra livet här på ön fullständigt är ett bättre socialt liv utanför jobbet och träningen. Lite har det rört på sig den senaste tiden även här. Jag skall inte bli alltför öppen här på bloggen, men har i alla fall gjort vissa framsteg med att socialisera mig med malteser här på ön. Men jag har varit väldigt seg gällande allt det sociala sedan jag kom hit. Mina långa jobbdagar tar bort det mesta av orken och lusten gällande allt sådant.

Sedan skall jag heller inte sticka under stol med att jag inte tror speciellt mycket på förhållanden längre. Men det är ju sådant som kan ändra rätt snabbt när man verkligen tar sig tid att gå och bekanta sig närmare med en viss person. En sak ligger mig dock lite i fatet gällande det sociala och speciellt förhållanden. Jag har numera intagit en no-nonsense attityd gällande kontakten med människor. Jag kämpar helt enkelt inte på samma sätt som tidigare med att försöka få människor att tycka om mig. Om jag inte duger som jag är genast, så har jag väldigt svårt att orka engagera mig på nytt. Sådant kan vara lite knepigt, speciellt gällande förhållanden med tanke på att vi alla är så olika som personer.

Men samtidigt handlar detta om överlevnad och är delvis ett medvetet val. Jag är tvungen att röra mig snabbt framåt i livet för att hinna med allt och där finns ingen tid för att sitta och kolla på sådant som varit. Det gäller att hela tiden se på de möjligheter som finns i framtiden, oavsett om detta då innebär att även människor snabbt riskerar bli en del av det förflutna för min del.

Min Halloween-klädsel på fredagen. Viking stod det på paketet. Kanske en maltesisk viking. 🙂

På tal om det sociala, så var jag faktiskt ut på min allra första fest sedan jag kom hit till Malta på fredagen. Det var en Halloween-fest från jobbet och det var en riktigt höjdare. Jag hoppas att det kommer att finnas mer tid för liknande evenemang även i den närmaste framtiden. Även om jag halkar rejält efter gällande det jag har att göra i företaget, så ger det också enormt mycket energi att veta att det finns något speciellt att se fram emot till veckosluten.

Några andra festdeltagare.

Mina tofflor var dock för jävliga och därför sprang jag barfota både till och från festen. Det kändes som en bättre idé under kvällen. För första gången efter en utekväll vaknade jag med svidande fotsulor. Men kul upplevelse även det. Det är inte varje dag man får tillfälle att springa i vikingadräkt genom Malta barfota. Det var faktiskt en frihetskänsla utan motstycke just där och då.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *