Det har blivit några veckor där jag kört mest på känsla den senaste tiden. Jag har inte egentligen alls kollat mina kilometermängder de senaste månaderna och heller inte de farter jag gjort på utomhuspassen. Rätt skönt på många sätt och vis. Att endast träna för hälsa och välmående är mycket skönt när motivationen finns där.
Om man har ambitionen att utvecklas och bli en bättre löpare behövs dock även lite planering och uppföljning. Nu känner jag att det börjar vara dags att ta itu även med den biten lite mer på allvar. Bland annat innebär det att jag kör mer strukturerat med minst två tuffa kvalitetspass per vecka och ett långpass.
Mitt senaste långpass på 32 km gjorde jag senast 25:e september, så det börjar vara ett tag sedan. Jag har haft några löppass på drygt 20 km, men det räknar jag inte riktigt som långpass. Det behövs över två timmar av löpning för att jag skall känna att jag gjort ett riktigt långpass.
Då det gäller mina så kallade kvalitetspass har jag inte haft någon riktig idé med dessa den senaste tiden. Det har mest blivit spontanlöpning där jag bestämt vad jag kommer att köra för typ av pass först när jag påbörjat passet och därigenom kollat dagsformen. Inget fel med detta upplägg om man endast springer för nöjes skull och för välmåendet. Men med tanke på utvecklingen är den fria viljan faktiskt rätt överskattad. Det leder till en typ av bekvämlighet som gör att man sällan anstränger sig mer än vad som krävs.
För att kunna utvecklas optimalt behövs en övergripande strategi, något att följa för att veta att man är på rätt väg. Annars blir det ett famlande, där alla andra göromål i vardagen bestämmer löpformen istället för tvärtom.
Men framförallt börjar ju allt som bekant från målsättningar, som på alla andra områden i livet. För att kunna lägga upp en strategi behövs en målsättning. Man behöver veta vart man är på väg och tidsramen för denna målsättning. Där kan jag känna att jag inte varit tillräckligt målmedveten och beslutsam det senaste året då det gäller löpningen.
Det är en sak att säga att man vill underskrida 2:40 på maratonsträckan, men denna målsättning blir för diffus om man inte lägger in någon tävling där man har som målsättning att prestera denna tid på. Man måste helt enkelt bestämma sig för ett lopp och sedan lägga ut en bestämd träningsplan inför loppet. En träningsplan som man sedan följer i ur och skur oavsett hur det känns för dagen.
För att det skall vara realistiskt bör också ett maratonlopp vara tillräckligt långt i framtiden. Det funkar sällan att tro att mirakel skall ske över några månader, även hur gärna man än skulle tro på tankens kraft. Det är som jag brukar säga; viljan och det mentala har endast betydelse när man är i god form. Är man i dålig form finns det inget som hjälper en oavsett hur bra förberedd man är mentalt inför ett lopp.
Därför har jag nu också som målsättning att snabbt hitta ett lopp att sikta på. Ett slags “slutgiltigt” mål som jag riktar all energi mot och som jag med delmål bygger upp min form inför. Även om det inte är ett slutgiltigt mål i den meningen att skulle vara ens sista lopp, kan man sällan som maratonlöpare tänka längre fram än till följande lopp. Ett maraton i maxfart är oftast så krävande både fysiskt och mentalt att det aldrig lönar sig att tänka längre än till följande lopp.
Vad vore då ett bra lopp att sikta på? Stockholm Marathon skulle tidsmässigt ligga rätt bra i tiden, även om banan inte är den snabbaste. Om man tar min utgångsform där jag börjar från en nivå som är klart bättre än den jag hade inför Rotterdam Marathon 2015, tror jag också att jag har realistiska möjligheter att sikta mot 2:40. Jag är visserligen några år äldre, men uppenbarligen inte speciellt mycket långsammare för det.
Det handlar bara om att stålsätta sig och verkligen ha en klar vision för att det kommer att lyckas. Detta oavsett vad någon annan säger gällande möjligheterna att lyckas med målsättningen. Men jag har i och för sig aldrig lyssnat på vad någon annan säger om mina möjligheter att lyckas med något i livet. Faktum är att det skulle vara nyttigt för mig att höra någon säga rakt ut till mig att de tror att det kan bli svårt. Det har alltid lett till att jag gjort precis allt i min makt för att lyckas – något som jag sedan i regel också gjort.
Det gäller bara att hitta denna vilja och beslutsamhet inom sig själv. Att känna att målsättningen är tillräckligt viktig för att göra sitt yttersta för att lyckas. Det är ändå vad man själv tycker att är värt att lyckas med som har betydelse då det gäller att motivera sig på längre sikt.
I början av förra veckan blev det några härliga löppass i soligt väder. Mot slutet av veckan blev det också några tempopass i bra farter på löpband. Strukturen saknas dock ännu i träningen, något som jag önskar råda bot på från och med denna vecka.
Formen är relativt god med tanke på årstiden. Framförallt känner jag mig starkare än jag gjort på många år. Det är också en bra utgångspunkt om man skall påbörja en satsning mot ett nytt maraton som ligger många månader framåt i tiden.
