Det har varit en utmanande vecka och jag är medveten om jag låtit som en domedagsprofet i flera av mina inlägg den senaste tiden. Det betyder dock inte att jag på något sätt är pessimistisk till varken mina egna möjligheter eller till livet i övrigt.
Som jag nämnde i förra inlägget kan detta naturligtvis också ha en del att göra med att jag redan haft en del tuffa upplevelser under det senaste året – något som jag skrev om i min sammanfattning av förra året. Men även i övrigt är jag heller inte en person som ger speciellt lätt upp när utmaningar kommer emot – snarare tvärtom. Istället kan jag känna det som att det är under utmanande tider som min kreativitet kommer igång riktigt på allvar.
Jag är alltså inte speciellt orolig för egen del just nu. Det är klart att det finns många mörka moln på himlen. I stort sett är det mesta negativt som skrivs i nyheterna för tillfället. Med all rätt skall sägas. Medierna får mycket skit i kommentatorsfält för att de ytterligare bidrar till paniken. Men varför skulle de försköna sanningen då det är uppenbart att vi går mot svårare tider?
Enligt egen mening har det snarare varit så att de flesta tidningar levt i en förskönad värld och endast levt i den sanning som utvalda “experter” med egenintresse valt att berätta. Tyvärr är det ytterst få medier i Finland förutom Helsingin Sanomat som på allvar väljer att ställa de kritiska frågorna gällande samhällsutvecklingen.
Men här liksom i övriga delar av världen handlar ju mycket också om resurser. Detta är väl en av få tidningar som har resurser att ha journalister som lägger hela veckor för att skriva enskilda reportage.
Tillbaka till mig. Jag är alltså inte alltför orolig för egen del även om jag redan sett sämre försäljning i min egen verksamhet och även såklart ser tendenser på oroligheter hos det företag jag jobbar hos. Självklart ligger hälsofrågor högst på agendan, men det är heller inget som man kan gå runt och oroa sig för. Rent konkret i dagsläget handlar det främst om samarbetspartners som helt plötsligt gått under jorden när räkningar skall betalas.
Det har faktiskt aldrig skett hittills så länge jag haft mitt företag, även om jag haft kunder från en stor del av de Europeiska länderna. Sverige är det land dit de flesta fakturorna går, följt av Malta. Men även Danmark och Norge har jag haft rätt mycket att göra med.
Det mest anmärkningsvärda i sammanhanget är att jag aldrig hittills under det år jag haft mitt företag igång fakturerat en enda gång till Finland(!). Då skall man komma ihåg att jag ändå haft kunder i länder som Slovenien och Israel. Det om något är ett bevis att vi är långt efter i Finland då det gäller nätbusiness. Där är man ännu rätt industriinriktade. För svenska läsare är det värt att nämnas att jag alltså bott hela mitt liv i Finland. Men svenskan är ett väldigt lite språk i Finland och min målgrupp finns i Sverige, så därför kanske heller inte min egna statistik berättar hela sanningen.
Men det är under svåra tider som ens riktiga personlighet kommer fram. Det är lätt att vara positiv och snäll när allt går ens väg. Det är hur du reagerar när saker går emot dig som avgör vem du är och hur du lyckas på längre sikt. Det finns inga garantier för att det kommer att lyckas ändå, men chansen är iallafall betydligt större.
Nu har jag inte i praktiken hunnit uppleva alltför stora motgångar ännu, men man påverkas ju starkt av vad som sker i omvärlden. Det är ju ingen vild gissning att vi kommer att få uppleva flera svåra år i många branscher med stor arbetslöshet och andra bedrövligheter. Då känns det bra att ha en livsstilssajt som inte helt är beroende av försäljning av dyra kläder, även om dessa i dagsläget utgör en stor del av intäkterna.
I bra tider är det bra att vara nischad med tanke på intäktsflödet. Det är när skiten slår i fläkten som man märker hur bra det kan vara att ha diversifierat sitt inkomstflöde en aning.
Livet det Flyter på
Jag har fått en del frågor den senaste veckan om hur jag mår här på Malta. Jo tack, riktigt bra. Jag trivs som fisken i vattnet här. Självklart har den senaste veckans stängningar och minskade folkmängd som rör sig utomhus påverkat stämningen rätt starkt. Även vädret har varit mer mulet än vanligt.
Men förutom det trivs jag utmärkt på ön. Hur knäppt det än låter planerar jag faktiskt en framtid här. När jag berättar detta har jag fått många kommentarer i stil med “vänta bara, du tröttnar så småningom”. Vem vet, det är ju ingen stor ö. Men samtidigt är jag inte på ön av samma orsaker som många andra som kommer hit. Jag är inte här för att njuta av vädret och jobba skiten ur mig för att sedan dra hem tillbaka. Detta är lika mycket mitt hem numera som Finland någonsin varit. Sannolikheten är med andra ord större att detta kommer att vara mitt hemland i framtiden än t.ex. Finland. Här spelar vädret såklart en stor roll, men även nyfikenheten på ett alternativt leverne.
Jag är medveten om att jag kan låta lite ytlig och även lite knäpp när jag nämner detta, men jag är också nyfiken på alla vackra brunetter här. Men så har jag också tappat de flesta av mina hämningar sedan jag flyttade hit. Sannolikheten att jag faktiskt kommer att hamna ansikte mot ansikte med speciellt många Österbottningar i framtiden är faktiskt försvinnande liten. Och skulle det råka sig så har ni ändå glömt vad jag skrev här då det blir aktuellt. Människans minne är kort och selektivt. 🙂
Lev ert liv och bry er inte så jävligt hårt om vad andra tycker är mitt motto. Det är ett motto som definitivt underlättats att leva efter sedan jag flyttade hit.
Så ja, jag längtar efter att möta någon att bygga en framtid med här på ön. Det blev kanske en liten paus med dessa planer nu i och med coronautbrottet, men jag hoppas att livet återvänder till det normala snart igen.
