Nu har jag varit exakt en vecka på plats här på Malta. Det har varit väldigt hektiska dagar, där jag förutom att försöka hålla igång mitt företag, även har varit tvungen att ta tag i allt det praktiska som det innebär att flytta till ett nytt land.
Hit hör såklart i första hand att fixa långtidsboende, men även en del annat praktiskt som tål att funderas över.
På söndagen var min fantastiska Airbnb-värd och visade mig runt i St. Julians och Sliema och jag blev genast väldigt förtjust i området. Även om jag hört en del positivt om området, blev jag faktiskt positivt överraskad över känslan jag fick när jag kom dit.
På måndagen var det sedan dags att ta bussen till Sliema för både kundbesök och träff hos en rekryteringsbyrå. En av fördelarna med Malta är att här finns väldigt många företag som har anknytning till den svenska marknaden inom många olika branscher. Här vet man aldrig vad framtiden kan bära med sig genom att genast kontakta nya människor och påvisa sina kunskaper. Många saker fungerar på ett helt annat sätt här än i både Finland och Sverige och genom att dra nytta av alla de kontakter man känner till kan många oanade möjligheter dyka upp.
Medan jag satt och åt på en restaurang kontaktades jag av en kille som sett en annons som jag lagt ut på ett forum för svenskar på Malta där jag frågade efter långtidsboende. Jag frågade om jag genast kunde komma och se lägenheten i Sliema och det kunde jag.
Jag blev mycket förtjust i både lägenheten och läget alldeles vid havet och vi kom överens om att jag flyttar in i ett av rummen på fredag. I denna lägenhet bor sedan tidigare två andra trevliga svenska killar.
Det är den optimala lösningen i dagsläget och precis vad jag önskade när jag kom hit. Nu får jag på ett naturligt sätt sällskap här på Malta och får dessutom bo på ett av de absolut finaste områdena – utan att behöva betala de hutlösa priser som man annars skulle hamna att betala om man vill bo på egen hand i Sliema eller St. Julians.
Dessutom undviker jag de förmedlingsavgifter som jag var mer eller mindre förberedd på att hamna att betala för att få ett boende här.
Med andra ord har jag kommit en bra bit på vägen under den vecka jag bott här, men ännu återstår mycket att göra innan jag känner mig hemmastadd. Man skall heller inte sticka under stol med att jag hela tiden har en gnagande känsla av sorg i bagaget. På något sätt har jag lyckats hantera detta genom att jobba från morgon till kväll, men när jag väl sätter mig ner och reflekterar över tillvaron kan allt kännas helt meningslöst.
Det gäller att hela tiden hålla sig sysselsatt med sådant som åtminstone tidigare känts inspirerande och meningsfullt. Tyvärr är det också under stunder av lycka och medgång som jag påminns om min bror Patrik. Jag skulle så gärna berätta för honom om allt som händer i min vardag just nu. Bara låta honom veta att jag mår bra och att allt går bra just nu. Jag vet ju hur mycket han brukade glädjas över alla små framsteg jag gjorde i livet.
På något sätt känns det ändå som att det är just han som gör att kämpar så hårt just nu. Jag är inte religiös och min bror var heller inte religiös, men ändå känns det precis som att hans ande vakar över mig och vägleder mig för tillfället. Men det handlar väl även delvis om att jag ständigt påminns om honom och så gärna vill göra de beslut som jag tror att han ville att jag skulle göra.
Inom de närmaste dagarna skall jag också försöka mig på att sammanfatta intrycken från min första vecka på plats. Jag har hunnit skaffa överraskande många intryck här på den vecka jag varit här. Till stora delar har jag min Airbnb-värd att tacka för detta eftersom hon har lärt mig det mesta om Malta genom de långa samtal vi haft. Men jag har även varit mycket aktiv själv och kontaktat många nya människor som berättat om sina erfarenheter här.
