Idag kändes det som att jag nådde en riktig vändpunkt på min träning på detta års sida. Ända sedan i torsdags har jag känt hur smärtan i mitt högra ben mer och mer försvunnit. På torsdagens backintervaller hade jag ännu lite känningar, men det gick att dra passet rätt normalt ändå. Igår var benet ungefär i samma tillstånd. Idag kände jag ingen smärta alls, vilket gjorde att jag äntligen kunde lägga lite mer fart på mitt långpass.
Jag började med 15 minuter på motionscykeln hemma och kunde därför börja redan från första minut i ett rätt hårt tempo. Jag siktade på att köra ett halvmaraton i hyfsat tempo för att sedan lugna ner tempot de sista 10 kilometrarna. Det gick helt enligt planerna eftersom jag körde de första 21,1 kilometrarna på 1:33:50. De första tio kilometrarna var ändå rätt jobbiga eftersom jag stundvis var tvungen att dansa på både is och snö på grund av fel vägval. Efter dryga 7 kilometer kunde jag dock börja börja köra på rätt bra och höll mig under 4:20 min./km så gott som under hela de första 21,1 kilometrarna.
Det gröna området tror jag indikerar tiden under 4:30 och det gula under 4:00. Jag har just börjat ladda ner mina data på polarpersonaltrainer.com och har ännu inte hittat alla funktioner. Skulle hellre se en sammanställning på de kilometerfarter jag höll per kilometer snarare än kurvor för varje hundra meter. Jag skall söka efter funktionen imorgon. Man kan dock rätt klart se under vilka partier jag halkade på isarna och vilka jag var tvungen att stanna upp vid gatukorsningar. Utan dessa missöden hade jag nog hållit ett medeltempo på under 4:20 min./km under de första 21,1 kilometrarna.
Efter de 21,1 km kan man se att jag saktade ner tempot rätt rejält samt att jag tog en lite paus med lugn joggning samtidigt som jag fyllde på mitt energiförråd. På grund av det lugna slutet på långpasset blev blev medeltempot således 4:36 min./km sett över hela de 32 kilometrarna.
Det blev sist och slutligen ett riktigt bra pass och ett bevis på att jag ännu har farten i kroppen om jag bara hålls skadefri. Det är riktigt skönt att äntligen kunna använda sig av frånskjut med det högra benet. Det blir en helt annan löpkänsla när man inte behöver fokusera på att minimera smärtan.
Jag har goda förhoppningar om att kunna börja köra in stora delar av långpassen i mitt måltempo på 3:54 min./km om några veckor ifall jag hålls utan smärtor den närmaste tiden.
Efter passet blev det en andra frukost. Försökte hålla mig från gröt innan långpasset eftersom detta kan ställa till problem vid löpning.
Min vikt före och efter långpasset. Nästan hela viktminskningen är naturligtvis i form av vätskeförlust, men ändå… Ursäkta för mina mindre vackra tånaglar 🙂
Grattis till ett fint långpass. Roligt att du verkar bli kvitt dina skadebekymmer. Skrattade igenkännande åt dina blåa tånaglar. Kunde ha varit mina. 🙂
Tack så mycket! Vi får hoppas att det går mot det bättre nu, det är nog en helt annan känsla att springa utan att det smärtar varje steg man tar… Jag tycker att mina tånaglar är rätt snygga nu jämfört med då jag spelade fotboll. Skulle annars inte ens tänka på det om inte min sambo påminner mig titt som tätt. 🙂
Yes, vad roligt att läsa att du kan springa utan smärta! 🙂
Tackar! Det är verkligen en underbar känsla att kunna springa utan smärta igen. 🙂 Hade nästan glömt hur roligt det verkligen är att springa då kroppen är i skick.