Min väg till Jakob Marathon 2013

Det är sällan det går helt enligt planerna när man förbereder sig inför ett maraton. I jämförelse med fjolårets förberedelser inför Jakob Marathon har kroppen känts betydligt tyngre detta år och jag har fått kämpa med tunga ben under största delen av träningspassen. Finns det något jag lärt mig av maratonträningen är det dock att det inte lönar sig att kasta in handduken innan man gjort en ordentlig formtoppning inför ett lopp. Det egentliga testet blir därför i regel under själva loppet.

Jag började förberedelserna inför fredagens lopp rätt snabbt efter Stockholm Marathon. Redan veckan efter maratonloppet som ägde rum 1.6 var jag uppe i 90 löpta kilometer. Därpå följande vecka körde jag redan över 160 km löpning. Föga förvånande började jag efter detta känna av vissa besvär i högra akillessenan.

Dessa besvär blev som tur inte långvariga då jag istället för att fortsätta med löpträningen bestämde mig för att köra några dagar med alternativ träning i form av cykling. Den veckan blev det totalt 120 km löpning och 80 km på cykel.

Den sista veckan i juni bestämde jag mig för att börja semestern med ett halvmaraton i Åbo. Det skulle visa sig vara ett rätt dåligt drag, både med tanke på träningen inför detta maratonlopp och för själva loppet i sig. För det första hade jag inte kört någon egentligen formtoppning inför loppet och benen kändes därför helt slutkörda när jag startade. Det största problemet tror jag ändå att fanns på det mentala planet. Mentalt hade jag förberett mig på att det skulle bli en rätt enkel match att springa ett halvmaraton efter det tuffa maratonloppet i Stockholm. När man springer halvmaraton handlar det dock om helt andra farter, vilket sällan gör sträckan speciellt mycket gemytligare att genomföra än ett helt maraton. Hur som helst tror jag att jag främst var dåligt förberedd mentalt på loppet.

Efter den lugna tävlingsveckan med drygt 80 km löpning kände jag mig rätt fräsch och kunde därför köra rätt hårt följande vecka. Det blev totalt 173 km löpning fördelat på 12 träningspass. Eftersom semestern påbörjats kunde jag även vila mellan passen, vilket gjorde att jag kunde genomföra träningen med ett helt annat fokus än annars.

Veckan som följde var även den en semestervecka. Men eftersom jag kört så hårt veckan innan visste jag att det skulle bli betydligt tuffare att orka med denna veckans träning trots att jag var ledig. Mycket riktigt så fick jag kämpa mycket hårdare den veckan för att orka med passen till slut. Jag fokuserade mer på fart den veckan och körde 4 kvalitetspass fördelat på 9 träningspass. Det blev totalt 138 km löpning den veckan.

Träningsmängden för de tuffare veckorna efter Stockholm Marathon var således enligt följande:

V. 23: 90 km löpning

V. 24: 161 km löpning

V. 25: 120 km löpning + 80 km cykling

V. 26: 80 km

V. 27: 173 km

V. 28: 138 km

Veckan efter var det dags för formtoppning. Under formtoppningen är fokuset främst på vila och fart och de lugna morgonpassen lämnar jag därför bort. Jag körde istället promenader varje dag innan frukost för att förhoppningsvis skala bort lite vikt från min kropp.

När det gäller mitt viktminskningsschema inför fredagens maratonlopp måste jag väl säga att jag delvis misslyckats. Jag var visserligen runt 65 kg vid invägningen på söndag, men det kan skilja 3 kg beroende på vilken tid på dygnet jag väger mig. Det räcker med att kolla sig i spegeln för att förstå vad det beror på. Jag har fått mer muskler t.o.m på överkroppen även om jag inte tränat styrketräning på några andra partier än mage, rygg och höfter. Den troliga orsaken till detta är att jag varit tvungen att tanka rätt mycket med proteiner för att hållas skadefri under den tunga träningsperioder. Tydligen ger detta rätt snabbt utslag på min kropp.

Den första formtoppningsveckan blev det endast drygt 50 km löpning. Nu är vi alltså inne i den andra formtoppningsveckan som också är tävlingsvecka. Under denna vecka är fokuset också på vila och stretching. Jag har gjort två kortare löppass på 7 km och har ännu ett kort löppass på 4 km imorgon innan loppet på fredag.

Hur är då dagsformen? Jag får väl säga att jag är högst osäker denna gång. Om man jämför med ifjol så visste jag att jag var i bra form inför loppet redan veckorna innan. Framförallt långpassen drog jag då i rätt hårda farter och körde de första partierna på 10 och 20 kilometer på 39 minuter samt 1:20. Alltså t.o.m. hårdare än maratonfart när man beaktar min sluttid i Jakob Marathon ifjol.

I år har kanske fokuset flyttats aningen framåt eftersom jag har Berlin Marathon att se framemot senare i höst, vilket gjort att tidvis kört t.o.m. lite för mycket mängd med tanke på Jakob Marathon. Med det sagt har jag ändå haft några riktigt bra pass under de senaste veckorna med ett långpass på 37 km på 2:42 och det längsta backlöpningspasset som jag någonsin genomfört.

Om jag skall sammanfatta min uppbyggnad inför Jakob Marathon måste jag dock säga att det känts rätt trögt. Jag vet inte om det delvis kan ha att göra med min bristfälliga löpträning under vårvintern då jag kom igång med löpträningen först i slutet av april på grund av skada. Kan den bristande grundträningen med löpning vara en delorsak?

Nåja, nu lönar det sig inte att spekulera i bristande form under träningarna. Huvudsaken är att jag fått vara skadefri och kunnat genomföra min träning. När det gäller maratonträning är detta långtifrån någon självklarhet. Dessutom beror så mycket på ifall man har en bra dag på den aktuella dagen då loppet avgörs. Det känns i alla fall bra att känna att jag gjort mitt yttersta träningsmässigt med tanke på loppet.

Dessutom är ju mitt personbästa från i juni i år på en riktigt tuff banprofil som Stockholm Marathon. I ett lopp som jag inte ens visste om jag skulle kunna genomföra pga. bristfälliga förberedelser. Det om något ger självförtroendet en spark i rätt riktning…