Jag har inte haft samma bloggiver som tidigare under de senaste månaderna. Att man inte kan springa smärtfritt påverkar onekligen intresset för löpningen även på andra sätt än rent träningsmässigt. Nu när jag är tillbaka på allvar märker jag dock hur snabbt motivationen och lusten för allt som har med löpning att göra kommer tillbaka.
Jag har en prenumeration på tidningen ovan, alltså Runner’s World, men de senaste tre numren har jag faktiskt inte alls läst innan. Det är först de senaste dagarna som jag känt för att börja läsa om löpning igen.
Jag tror ändå att det kan vara hälsosamt att ibland kunna koppla bort och omfokusera även sina intressen. Speciellt när man är skadad tror jag att det gör gott att ha förmågan att tänka på annat istället för att irritera sig på att man inte kan springa. Det tror jag att gäller alla typer av intressen oavsett om det gäller löpning eller vad som helst. Inget blir bättre av att tänka för mycket på eventuella problem som man har. Istället kan man passa på att ägna sig åt sådant som man inte hinner med när man har fullt upp med det som vanligtvis upptar det mesta av ens fritid.
Nu är jag ändå som sagt frisk igen och det känns verkligen underbart att springa igen. Det är inte så att jag någonsin skulle ha tagit löpningen för givet, men att kunna springa helt smärtfritt efter nästan 5 månaders haltande känns ju fantastiskt. Idag blev det ett 14 km långt distanspass med syrran i rätt rask takt. Jag har inte analyserat passet desto närmare, men vi låg nog under 5 min./km under större delen av löppasset. Efter löppasset blev det ännu styrketräning vid Wasa Sports Club.
Nu skall jag ta fram mitt träningsprogram och börja planera de närmaste månadernas kvalitetspass. Imorgon skall jag försöka mig på mitt första kvalitetspass. Det kommer dock att gå på känsla då jag knappt alls testat kroppen med några hårdare kvalitetspass de senaste månaderna.
Eftersom jag är på så gott humör passar jag samtidigt på och bjuder på min favoritlåt för tillfället. 🙂
