Det har varit en vecka som präglats väldigt starkt av coronaviruset. Vart man än vänder sig pratas det om detta. Det märks inte minst i jobbet där halva arbetsstyrkan redan jobbar på distans.
Vi verkar också att ta olika hårt på varningarna om viruset. Själv skulle jag inte ens ha kommit på idén att ställa in några av mina planer på grund av rädsla för folksamlingar ännu. Men jag har definitivt fått större respekt för viruset under den senaste veckan – trots att jag nog varit rädd för att både jag själv och mina närmaste skall få det. Som jag nämnde tidigare vet vi ju aldrig vad vi går och bär på för sjukdomar och vad coronaviruset kan ha för inverkan på oss, trots att vi tror att vi är friska.
Faktum är att jag redan i flera dagar känt mig lite småfebrig på kvällarna. I dessa tider blir man lite inbillningssjuk, men som sagt, jag tar heller inget för givet och håller mig såklart bort från folk om jag skulle börja känna mig sjukare.
Det är långtifrån några normala tider vi lever i just nu och det verkar som att det mesta runtomkring oss blir inställt. Malteser verkar dock på det stora hela vara rätt obrydda och det mesta har rullat på som vanligt här ännu så länge. Det är mer vi inflyttade som är livrädda för viruset.
De senaste dagarna har varit helt fantastiska vädermässigt här på ön och speciellt igår såg jag till att njuta till fullo. Jag försöker undvika gymmet just nu, men springa kan man ju utan att behöva vara i kontakt med andra människor.
En dag med träning och njutning
Just nu befinner man sig i ett litet vakuum då det gäller träningen. Jag var taggad att köra igång med en tuffare träning inför halvmaraton på Gozo i slutet av april. Men eftersom det nu finns stor risk att allt ställs in känns det inte som någon idé att anmäla sig dit eller till några andra lopp.
Det får istället bli fokus på att hålla sig i form med styrketräning och löpning precis som tidigare. Motivationen med träningen är faktiskt inte ett dugg sämre även om jag inte har något lopp att sikta på. Det kan man tacka det underbara vädret för här på ön.
Det var ett fantastiskt väder igår med som högst 22 grader och riktigt varmt redan tidigt på morgonen. Lördagarna är för tillfället den enda dagen på veckan då jag försöker ta det ledigt och inte ha något spikat program. Jag försöker sova ut ordentligt för att sedan bege mig ut på en löprunda.
Lite över kl. 8 var jag igång. Jag har fått några kommentarer här på bloggen den senaste tiden där man frågat om de bästa löprundorna här på Malta. Det finns säkert anledning att gå närmare in på det ämnet lite senare, men de som följt bloggen har säkert kunnat observera att jag gillar att springa utefter havet mot Valletta.
Det är generellt sett rätt bristfälligt med bra trottoarer för löpare här. Men ända från Valletta till St. Julians finns en rätt bred trottoar. Där får dock inga cyklister röra sig, så som cyklist är det lite knepigt oavsett plats på Malta.
Undantaget utgör sträckan från Pembroke ända ut till Gozo, en för mig rätt ny sträcka som jag börjat göra mina längre löprundor på. På de kortare löprundorna på mellan 10-15 km håller jag till Sliema, St. Julians och Msida.
Jag tycker själv att det är väldigt vackert att springa på nämnda sträckor utefter havet. Den som söker mjukt underlag kommer dock inte att ha mycket att hämta. Här är det hård betong i kombination med asfalt som gäller. Mig stör det inte eftersom jag gillar att springa på asfalt redan från tidigare. Jag har egentligen aldrig haft något behov av naturstigar annat än som variation för benen då det blivit riktigt mycket mängd. Nu har det främst blivit variation i form av löpbandsträning.
Det är såhär den breda trottoaren ser ut på största delen av den ca. 10 km långa sträckan från Valletta till St. Julians. Jag gillar att det är mycket folk redan tidigt från morgonen här. Under turistsäsongen kan det dock på vissa partier bli rätt trångt om saligheten. Speciellt på sträckan med färjorna i Sliema. Det gäller också att ha bra koll på omgivningen under vissa tider på dygnet eftersom folk i allmänhet har rätt dålig koll på löpare. Speciellt småbarn med sina sparkcyklar behöver man se efter med.
Detta är en bild från när man vänder ner från Pembroke och havssträckan där man kan ta sig fram både med cykel eller löpandes ända ut till Gozo. Just denna backe är hela 1 km lång och en riktig utmaning om man tänkt sig köra backträning. Veckan innan Malta Marathon körde jag lite backträning här och mer lär det bli inom de närmaste veckorna. En annan backe som man kan söka sig till om man vill köra backintervaller är i Floriana. Där finns tre olika backar. En kort med gräsunderlag och två långa och hyfsat branta backar som är ca. 400 meter långa.
Lite längre fram på sträckan där man möter på ett fint havslandskap. Ännu längre fram på sträckan kommer även stadsdelarna Bugibba och St. Paul’s Bay som jag besökte senast på min långtur. Nu skulle jag dock endast få ihop 20 km löpning och vände halvvägs.
Resten arv dagen blev det sittande på terrass för att fortsätta njuta av det vackra vädret. Det var även inplanerat att min andra dejt för veckan skulle äga rum på kvällen, men den blev inhiberad på grund av coronarädslan. Vi har tydligen alla väldigt olika respekt för att vistas ute bland andra människor i dagens läge… och det är bara att respektera. Men vi har rätt mycket kontakt via chattande just nu, så det får komma lite senare.
Det är kul att jag äntligen kommit igång med att träffa nya människor på allvar igen. Det betyder inte att det behöver leda till något, men viktigast är att inte låta bekvämlighet och jobbet ta överhanden. Det är annars lätt hänt eftersom det alltid är lite nervöst att träffa nya människor. Jag gillar ju inte att gå och träffa människor som jag endast haft kontakt med via dejtingapp tidigare, men eftersom det är ett av få sätt att få kontakt med nya personer är det bara att acceptera. Men det är trots allt ett mycket mer spännande ställe än Finland även i detta sammanhang.
I övrigt tycker jag alltså inte att man märker av någon större oro för coronaviruset bland lokala malteser. Det är ännu fullt på terasserna och alla butiker är också öppna som vanligt. Men vi får se hur det blir i takt med att fler drabbas. Vissa påstår att viruset inte sprids lika enkelt i det klimat vi har här. Det påståendet har jag dock inte undersökt desto närmare.
I dessa tider är det bara att förbereda sig på att det mesta kan bli inhiberat som man planerat för. Vår resa till Skottland är också en sak som nu inhiberats samtidigt som vi även fått reseförbud i jobbet.
Det börjar väl också för min del snart bli dags att förbereda mig på lite distansjobb. Men det verkar som att man får ta en dag i taget och se hur allt utvecklar sig innan man kan säga något med säkerhet.
