I dagens uppkopplade samhälle är det lätt att ryckas med i en träningshets som ger en dåligt samvete över missade träningspass… eller egentligen dåligt samvete över det mesta här i livet. Då kan det vara bra att påminna sig om varför man tränar och det måste ju ändå för de flesta vara av hälsoskäl.
Det är klart att det är bra med målsättningar i form av tider för att hjälpa en att komma igång och för att få motivationen till att ge det lilla extra i träningspassen. Annars är risken stor att man kör på i samma tempo år ut och år in utan att utvecklas. Själva utvecklingen har ju även det en form av egenvärde då det gäller allt man håller på med här i livet.
Men en sak som många i dagens samhälle borde lära sig är att leva sitt eget liv utan att låta sig alltför mycket påverkas av andras liv. Man hör ju ständigt människor beklaga sig över hur folk förskönar sitt liv på sociala medier och hur jobbigt det är att betrakta detta. I dessa sammanhang har jag alltid själv, stilla i mitt sinne funderat i följande banor; hur svårt är det egentligen att låta bli alla sociala medier om man nu stör sig så mycket på innehållet i dessa?
Alla med normal intelligens förstår ju säkert att de som använder sig av sociala medier endast väljer att posta ett urval av det som livet har att erbjuda.
För egen del kan jag inte påstå att jag påverkas desto mer av vad andra postar på sina flöden eller inte. Jag lever det liv jag lever och gör det bästa av situationen varje dag. Ibland har jag det riktigt bra och ibland har jag det sämre, ibland har jag lust att posta det och ibland inte. Vad andra eventuellt skall tänka om det brukar jag inte analysera desto vidare. Lika lite går jag runt och analyserar varför andra människor väljer att posta vissa saker ur sina liv, medan de väljer bort andra.
Egentligen tror jag att de flesta skulle må betydligt bättre om de valde att fokusera på det positiva istället för det negativa i tillvaron. En av få saker som jag kan störa mig på riktigt mycket är skvaller och det att vissa, i brist på information, hittar på de mest otroliga historierna om andra människor. Det är klart att det ibland kan vara bra med nyfikenhet. Själv brukar jag säga att jag är genuint ointresserad av vad andra håller på med – på gott och ont. Delvis håller det fokuset på egna göromål, men å andra sidan kan man även missa en hel del bra tips som kunde vara bra att ta vara på.
Men jag upplever inte att jag skulle gå miste om något i livet på grund av detta. Även om jag inte är speciellt aktiv i kommunikationen på sociala medier har jag tillräckligt med kommunikation med nära och kära i det verkliga livet och det är ändå det viktigaste i mitt liv.
Nåja, varför kom jag in på detta ämne? Delvis på grund av den ovan nämnda träningshetsen och det faktum att många i dagens samhälle är så upptagna med att jämföra sig med andra. Jag är övertygad om att de flesta skulle må bäst av att fokusera på sin egen situation och vad man kan göra bättre just här och nu.
Men sedan finns även en annan dimension av detta, oavsett om man väljer att jämföra sig med andra eller inte. I strävan efter att bli bättre kan det även gå överstyr ibland. I dagens samhälle där man skall hinna med jobb, studier, träning och familj finns det egentligen obegränsat med områden där man borde bli bättre. Det leder lätt till en typ av maktlöshet, något som igen kan leda till utmattning om det pågår för länge. Med andra ord är det balansen i livet som är bland det viktigaste för människan i nutidens samhälle.
Hur hittar man då balansen? Fråga inte mig, detta har jag märkt att är en daglig utmaning. Det har ingen skillnad vilka råd man skulle ta till sig av gällande detta, så är ändå varje människas vardag unik. Planering hjälper, men det är ändå bara en del av de göromål man har som kan tidsplaneras i detalj.
Vi går raskt in på träningen under den senaste veckan. Förra veckan var jag alltså 3 dagar i Stockholm och det påverkar ju naturligtvis kvaliteten på träningen en del. Jag hade med mig träningskläderna och drog ett par löppass under dagarna där.
En av mina favoritsysselsättningar under resor är att upptäcka olika platser genom löpningen. Detta gäller speciellt nya platser som jag inte sett tidigare. Nu börjar ju Stockholm vara rätt bekant för mig genom mina otaliga resor till staden, men det finns alltid nya platser att upptäcka i denna fantastiska stad.
Speciellt förtjust är jag i att tidigt på morgonen bege mig ut på en löptur mitt i staden och på detta sätt fönstershoppa innan andra vaknat. Förra tisdagen vaknade jag redan kl. 5.30 och begav mig ut på ett löppass ute på Stockholms shoppinggator. Ett riktigt bra sätt att påbörja dagen.
Själva träningen blev dock inte riktigt som planerat förra veckan. För det första var jag styv av resandet, vilket gjorde att jag inte riktigt ville köra några tuffare pass i Stockholm. Reströttheten efteråt gjorde även att jag inte riktigt kom igång med kvalitetspassen i slutet av veckan. Men det är också saker som jag inte tar så stor stress över numera. Numera låter jag mer än tidigare kroppen bestämma vilka pass jag skall köra.
Med det sagt måste man utmana bekvämligheten om man skall uppnå sina målsättningar och därför kan man inte alltid låta kroppen eller ens livets gång bestämma hur och när man tränar. Därför börjar det nu vara dags att införa mer fokus i träningen igen om jag någonsin skall komma igång med mitt träningsschema.
Min träning förra veckan var precis som veckan innan en oerhört ointressant läsning. Fartlek i kombination med lätta pass var det som jag sysselsatte mig med, utan desto mer koll på den fart jag höll på passen. Träning för välmående är naturligtvis viktigt, men nu är det faktiskt dags för skärpning! Jag längtar nämligen efter att få ta ut mig riktigt på allvar igen. Även det har ju sin egen charm, något som ger en extra dimension i träningen och i livet.
Förra veckas träning:
Måndag 12.11:
Löpning 10 km
Tisdag 13.11:
Morgonpass 8 km + styrka 30 min.
Onsdag 14.11:
Vila
Torsdag 15.11:
Löpning 10 km + styrka 30 min.
Fredag 16.11:
Löpning 12 km + styrka 30 min.
Lördag 17.11:
Löpning 13 km
Söndag 18.11:
Fotboll 60 min.