Träningsdisciplin på tapeten

Tweet about this on TwitterShare on FacebookPin on PinterestShare on StumbleUponShare on LinkedInShare on Google+

Under veckoslutet var vi på en kombinerad dop- och 40-årsfest i Pargas. Tyvärr glömde jag nästan helt att använda mig av kameran under helgen, så det finns inget att visa upp från själva festandet. Det berodde väl troligen på att festen var för bra för att ha tid att fundera på sådant. Åtminstone hade vi väldigt roligt, med mycket sång, god mat och fantastisk underhållning.

Som sig bör var också återhämtningen från festandet väldigt lång. Nu på den tredje dagen verkar jag äntligen att ha återuppstått, men det har suttit väldigt långt inne även denna gång även om jag gjorde mitt bästa med att preparera mig med vatten och alla möjliga huskurer innan läggdags på lördag. Detta även fast alkoholintaget enligt mitt eget tycket var rätt måttligt. Men sömnbristen i kombination med några vinglas för mycket verkar ändå att ha gjort att återhämtningen blev den sedvanliga.

Det innebar även tre dagar träningsvila och fyra dagar av vila från löpning. Det är väldigt sällan jag har så långa pauser från träning. Just nu känner jag dock ingen stress med träningen, så jag låter kroppen helt och hållet bestämma om och när jag vill träna.

Igår skulle jag i teorin ha klarat av att träna, men lusten saknades. Tröttheten i kombination med en viss ”frusenhet” gjorde att jag hellre tog en extra powernap istället för att bege mig ut i det kalla höstvädret på en löptur. Detta trots att jag vet att en löptur ibland kan göra underverk även mot denna typ av seghet.

På tal om det här med disciplin och träningsvilja. Jag känner att jag ibland har fått ett oförtjänt rykte om att vara en träningsnarkoman. Visserligen har träningen alltid varit en viktig del av mitt liv. Daglig träning sju dagar i veckan har väl varit en del av mitt liv så länge jag kan minnas. Men det har aldrig varit så att det varit något måste för mig. Jag har aldrig känt mig tvingad att göra det. Det har heller aldrig varit så att jag mått dåligt om jag hoppat över träningspass. Med andra ord kan man inte prata om något träningsberoende i mitt fall.

Dessutom har jag precis som de flesta andra problem att motivera mig med jämna mellanrum. Det är sällan som det känns speciellt roligt att behöva bege sig ut på ett löppass. Inte ens när jag är igång och springer känns det så ofta speciellt roligt. Faktum är att jag under sex löppass av sju under en vecka endast önskar att passet var över så att jag kunde ta tag i andra göromål.

Det är först när löppasset är gjort som belöningen kommer. Det är då jag känner mig levande, pigg i tanken och på bättre humör igen. Med andra ord – det finns inget annat sätt än att bege sig ut och lida en stund om man sedan skall kunna njuta av det välbefinnande som löpningen och träningen ger. Att tro att jag skulle ha det speciellt mycket lättare än någon annan som inte springer eller tränar lika mycket är bara en myt.

Det är klart att det blir lättare att hålla igång motivationen om man har satt allt i rutin, men man kämpar ändå så gott som dagligen mot sin egen bekvämlighet oavsett årstid och oavsett vilken livssituation man befinner sig i.

Med det sagt så lider jag ju inte direkt av att ha ett rykte av att vara träningsvillig och ”hurtig”. Enligt mig är det synonymt med att vara disciplinerad och att man har ordning på sitt liv. Men ibland kan det vara lite irriterande att höra klagomål på att det skulle vara så mycket enklare för mig än för någon annan att hålla igång. Alla är vi av olika orsaker stressade och upptagna i våra liv. Jag har sällan hört om någon som har för mycket av tid i sitt liv. Allt handlar bara om vad man prioriterar.

Och de dagar som jag känt att jag prioriterat fel är oftast de dagar när jag låtit bli att träna på grund av att jag trott att detta skulle göra så att jag får mer gjort gällande övriga viktiga saker i vardagen. Sanningen är den att jag istället blivit mer ineffektiv och oinspirerad, vilket resulterat i att jag i slutändan fått mindre gjort än om jag tagit en paus för ett ordentligt träningspass. Det är klart att det har en skillnad om man lägger 3-4 timmar på ett träningspass eller om man kör ett snabbt löppass. Men för att få upp pulsen ordentligt med ett löppass räcker det bra t.o.m. med 30 minuter effektiv löpning.

Det är så jag fungerar, men det finns ju inget som säger att alla behöver fungera som mig. Några lösryckta funderingar såhär en tisdagskväll. 🙂 Idag var jag i alla fall igång med ett lugnt löppass på 15 km igen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *