En dag med både besvikelse och lycka

Dagens kvällspass gav inte det besked som jag hoppats på och nu börjar tiden rinna ut med tanke på deltagande i Barcelona Maraton 17.3. Resan blir nog av oavsett, men att löpa 42,2 km utan bra förberedelser känns inte speciellt lockande.

Det känns lite märkligt att mitt högra ben totalstrejkar när det gäller löpning med tanke på att kroppen i övrigt är i helt utmärkt skick. Jag har tränat alternativt i ungefär 3 veckor nu och inget tyder på att jag skulle ha några fel i kroppen varken i vardagen eller under de alternativa passen. Det är först när benet belastas fullt ut med löpning som jag känner att något är fel.

I början av löppassen vill jag tro att det endast handlar om ovana eftersom jag haft löpfritt så länge. När jag löpt på en bit inser jag dock att det inte endast är inbillning utan att det faktiskt handlar om samma smärta som jag haft en längre tid vid löpning nu. Eftersom benet inte visar några tecken på förbättring börjar jag nu tro att den diagnos som jag fått är felaktig och att det är frågan om en stressfraktur snarare än benhinneinflammation.

Hursomhelst är jag beredd att ta till den sista utvägen när det gäller envisa inflammationer, vilket är en kortisonbehandling. Jag är en motståndare till dylika behandlingsmetoder i lika hög grad som till den kur av den starka antiinflammatoriska kur som jag nyss avslutat. Men eftersom benet inte verkar bli bättre av vila är jag beredd att ge det lite hjälp på vägen. Alternativet kunde naturligtvis vara att få benet ännu grundligare undersökt med en magnetröntgen snarare än med vanlig röntgen, men än så länge förlitar jag mig på de expertutlåtanden som jag fått gällande benet.

Men nu fick jag inte vara deppig speciellt länge eftersom syrran hälsade på efter vårt träningspass och överlämnade en riktigt fin födelsedagspresent. Eftersom jag inte för något i världen kommit på vad jag skulle behöva för materiella ting har jag inte önskat något till denna födelsedag. Istället fick jag något av det som jag uppskattar allra mest här i världen, nämligen god mat.

Tidigare under dagen hade jag dessutom fått presentkort via posten av min mamma. Tur att hon förstod att paketera in det ordentligt eftersom Toffe hade gått lös på paketet och spridit ut det över hela lägenheten. Presentkorten hade han som tur var inte helt lyckats förstöra. Tack så mycket för den fina presenten mamma!

Annars har jag tränat två pass idag liksom igår. Jag har börjat båda dagarna med 45 minuter på motionscykel och igår kväll intervaller på crosstrainer i Wasa Sports Club. Ikväll försökte jag mig alltså på intervaller i Botniahallen och värmde jag upp med 2 km löpning och drog en intervall på 1000 meter på 3:35. Jag avslutade löppasset där på grund av smärtan i benet och drog istället 10×4 minuter på spinningcykeln.

Imorgon är det alltså min födelsedag som vi börjar tidigt med frukost på hotell Astor 🙂

morgonpass motionscykel
Klockan är nästan halv 6 och dags att stiga på motionscykeln.

morgonpass på motionscykel
Vy från min morgonträning på motionscykel.

morgontoffe
Morgontrött Toffe. Han brukar köra med sovmorgnar, men gjorde ett undantag idag.

present
Syrran (och hennes sambo) vet verkligen hur de skall få en på bättre humör.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *