Som jag nämnde tidigare idag var detta den sista hårda veckan innan min följande tävling om ett par veckor. Denna vecka blev det 6 stycken löppass och 114,63 km löpning. Nu blir det ett par lugna veckor där jag förhoppningsvis kommer att få känna hur formen kommer krypande.
Jag har inte med 100 % säkerhet bestämt mig för vilken sträcka det blir om ett par veckor, men i dagsläget lutar det åt ett halvmaraton. Jag har väldigt få halvmaraton genomförda under de senaste åren och varje gång jag gjort ett halvmaraton har jag antingen varit i usel form eller nedtränad. Därför känner jag att det kunde finnas många minuter att kapa av mitt personbästa på den sträckan. Det skvallrar även mitt personbästa på halvmaraton för tillfället om, som jag alltså gjorde efter halva sträckan i Paris Marathon tidigare i år.
Nu skall man inte gå och tro att man automatiskt kan gå och göra ett personbästa bara genom att ställa sig på startlinjen, även om formen är god. Varje lopp på halvmaraton och speciellt helmaraton är en kamp oavsett vad ens kapacitet än må vara. På dessa sträckor gäller det framförallt att vara stark mentalt och göra ett beslut om att aldrig ge upp oavsett hur ont det än skulle göra.
Men med tanke på hur kort tid jag varit igång efter min skada tror jag att det skulle vara vettigare att vänta tills oktober innan jag gör mitt följande helmaraton. Å andra sidan är som sagt min form god och då det gäller formen finns det ju inga garantier att denna förblir god ännu en månad. Med dessa träningsmängder finns alltid en viss risk för skador och andra obehagligheter. Därför blir man ju alltid lite sugen att pröva sin form på sin huvudsträcka redan i detta skede.
Men en sak som jag tror att fäller det slutliga avgörandet är den oinspirerande banan. Att springa 4 varv runt en skittråkig bana som i Vasa kan inte vara intressant för någon och redan tanken på detta gör mig smått illamående.
Nåja, det finns några veckor kvar att fundera. Förberedelserna de två sista veckorna är ju de samma oavsett om det handlar om hel- eller halvmaraton.
Veckans träning:
Måndag 18.8:
Lugnt distanspass 8,59 km + styrka gym 1h
Tisdag 19.8:
Tempopass 16 km på 1:03:25 (snittfart 3:57 min./km), totalt 21,43 km (snitt 4:30 min./km)
Onsdag 20.8:
Återhämtande distanspass 15 km 5:56 min./km + styrka 1h
Torsdag 21.8:
Intervaller 4×4 km 3:52-3:54-4:00-3:55 min./km, totalt 21,11 km
Fredag 22.8:
Vila
Lördag 23.8:
Långpass 30 km, sista 5 km snittfart 3:59 min./km, snittfart hela sträckan 4:41 min./km
Söndag 24.8:
Lugnt distanspass 13,5 km med syrran och 5 km med Heidi, totalt 18,5 km
Totalt 6 löppass och 114,63 km löpning
Formen är fortsatt god för syrran som alltså är mitt löparsällskap de flesta av passen. Eftersom hon fått vara skadefri hittills denna säsong har hon en betydligt längre säsong bakom sig än mig. Det är bara att hoppas att hon får hålla sig skadefri ännu några månader, så att det blir något maraton till i år.
Heidi var nöjd efter dagens löppass på 5 km i ösregnet.
Banan i Vasa är verkligen inte inspirerande alls. Jag försökte mig på marathonsträckan ifjol, men då magen krånglade lite efter halva så orkade jag inte bita ihop, trots att jag hade sprungit mot en säker vinst (och en tv!) bara jag fortsatt springa. Det som avgjorde då var inte magen, trots att den gjorde ont – det var den urtråkiga banan som gjorde att jag gav upp mentalt.
Jo, med tanke på att det ändå finns rätt fina områden här i Vasa är det lite synd att det inte går att hitta andra mer inspirerande ställen för maratonsträckan. Men det kräver ju förstås en massa ordningsmän ifall man skall ha en annan bansträckning…