Denna vecka har varit om möjligt ännu sämre än förra veckan rent formmässigt. Med tanke på hur det kändes förra veckan trodde jag att det var en omöjlighet.
Jag började med ett kvalitetspass på 16 km redan på måndagen för att inte vara helt slut i benen när det var dags för Korsholmsstafetten igår. Jag var dock helt ur slag på måndagen och sprang mitt sämsta tempopass någonsin. Jag hoppades dock att tävlingsinstinkten skulle göra att jag ändå skulle kunna pressa mig ner till åtminstone maratonfart när det väl var dags för att springa min 9,6 km långa sträcka i stafetten.
Tyvärr var benen helt döda även igår och jag körde med en snittid på ungefär 4:01 min./km på min sträcka i stafetten. Som jämförelse kan man ta maratonloppet i Rotterdam där jag snittade 3:58 min./km över hela sträckan på 42,2 km. De första 30 kilometerna körde jag ungefär en minut snabbare varje 10 km än vad jag gjorde på samma sträcka igår.
Som tur var det ingen tävling där resultatet hade någon egentlig betydelse, men som ett bevis på urusla form för tillfället duger det mer än väl.
Med det sagt är jag ändå förvånansvärt lugn och förväntansfull inför fortsättningen på säsongen. Jag tror att detta har att göra dels med det utmärkta resultatet i Rotterdam och dels med det faktum att jag faktiskt är helt skadefri just nu. Att vara helt frisk i varje kroppsdel är en sällsynt lyx för en maratonlöpare.
Dessutom litar jag på att mina utmattningssymptom hänger samman med både maratonloppet och mina veckor av slarv efter detta. Kanske även med min veckolånga förkylning. Veckorna efter maratonloppet blev det dessutom ingen styrketräning alls och det ledde till ryggproblem vilket igen har påverkat mitt löpsteg rätt mycket. För tillfället får jag inte alls ut mitt löpsteg i samma utsträckning som normalt och det påverkar naturligtvis farten när jag inte kan slappna av i min löpning. Varje löpsteg i högre farter känns som en kamp just nu.
Från och med denna vecka har jag dock börjat satsa ordentligt på styrketräning och stretching igen. Jag hoppas att detta skall ha positiva effekter på min träning så att jag får några bra pass till stånd innan det igen är dags för en återhämtningsvecka.
Bara genom att se på bilden kan man se hur trögt och kämpigt jag hade det igår. Det var inte bara motvinden som var jobbig på min sträcka, utan benen var helt hopplösa. Dagar som dessa är det faktiskt inte så roligt att springa, men som tur var evenemanget i övrigt roligt att delta i. Det bästa av allt är att få träffa andra löpare och diskutera.
Efter distanspasset på 15 km nu på morgonen blev det ett ordentligt styrkepass för mage, rygg och höfter. Det bästa med att ha en semesterdag på en vardag är att man i lugn och ro kan köra ett styrkepass under den tidpunkt på dygnet när man är som piggast.
Denna vecka har jag alltså börjat satsa på styrketräningen på allvar igen. Under mina första veckor med hårdträning har jag märkt hur mycket kroppen har saknat denna del av träningen. Det blev tyvärr lite väl många veckor utan styrketräning i samband med maratonloppet. Veckorna innan ett maratonlopp skall man helst undvika hårdare styrketräning i samband med formtoppningen och veckorna efter undviker man ju nästan all form av träning. Det leder till att det kan bli nästan en hel månad utan styrketräning och därför skall man inte vara förvånad att styrkan försvinner i vissa, för löparen viktiga kroppsdelar. För min del är det livsviktigt att vara stark i mage, rygg, höfter och rumpa. Annars orkar jag inte bibehålla en bra hållning i min löpning, vilket leder till ryggproblem.
