Vilket lopp min syster Josefin gjorde i Frankfurt! En sluttid på 2:50:30 var ett personbästa på nästan 10 minuter och samtidigt den 5:e bästa tiden som gjorts av en dam i marathon i Finland under detta år.
Det var ingen direkt överraskning för mig att hon skulle underskrida 3-timmars gränsen, som jag spekulerade i ett inlägg redan i samband med ett 10-kilometerslopp i London tidigare i höst. Träningspassen som hon gjorde inför loppet var så stabila och på en sådan nivå att jag kände på mig att något speciellt var på gång.
Att göra det på tävling är dock något helt annat, speciellt eftersom nästan allt kan hända under ett maraton, med allt från magproblem till krampkänningar eller bara helt enkelt en dålig dag. Till det kommer ännu hennes löpstil som bygger på en jämn fart där hon hellre kör på säkerhet än att riskera att gå in i väggen.
Det gjorde att jag hade förväntat mig att hon skulle köra på en fart som skulle ha säkrat en tid strax under den förhatliga 3-timmars gränsen.
Döm av förvåning när sedan mellantiderna började trilla in och de skvallrade om en sluttid på strax under 2:50! Det gjorde att jag blev väldigt rädd att hon förivrat sig och att det skulle betala sig senare i loppet. Det gjorde det dock inte och hon höll stilen ända in i mål. Halvmaratonpasseringen gjordes på 1:24, vilket samtidigt är personbästa även det.
Faktum är att hon höll samma jämna fart ända från start till mål och utan ett WC-besök i slutet av loppet skulle hon med största sannolikhet ha underskridit 2:50 i loppet.
Hon får berätta mer i egna ord i ett inlägg lite senare, men utifrån det vi diskuterat efter loppet så hade hon en bra känsla hela loppet. Egentligen var det ingen fara i något läge och hon sprang som hon brukar, på säkerhet och utan risker. Det gör att man troligen kan förvänta bättre tider även i fortsättningen om utvecklingen håller i sig över de följande åren.
Detta var i all brådska vad jag hade att komma med i ett inlägg skrivet på 15 minuter. Får kontrolläsa det lite senare, nu blir det att upptäcka Frankurt och njuta av det vackra vädret. Vi har nämligen haft ett helt fantastiskt soligt och varmt väder under våra dagar här. 🙂
Även en annan Vasa-dam gjorde ett fantastisk lopp i Frankfurt, då Jannica Granbacka sprang in på 2:49:43. Inte heller detta var någon överraskning för mig eftersom syrran tränat tillsammans med henne flera gånger senaste månaderna och man där via kunnat följa med de grymma träningstiderna. Vad roligt med två Vasa-damer som håller denna nivå på maraton just nu och som dessutom kan dra nytta av varann i träningen! Även i övrigt har jag kunnat konstatera att det blivit mer samarbete löpare emellan senaste tiden i Vasatrakten. Ett mycket roligt och välkommet fenomen, lite svenskt sådär. 🙂
