Nu är det bara 9 dagar kvar tills Stockholm Marathon och träningen har därför legat på en rätt beskedlig nivå denna vecka. Man skulle därmed tro att jag nu skulle vara piggare än normalt med tanke på att jag denna vecka inte tränar ens hälften av den mängd jag tränar under en normalvecka. Istället har jag varit riktigt trött de senaste kvällarna och har haft lust att gå och lägga mig redan vid 9-tiden. Kanske är det så att kroppen är ovan vid denna nedtrappning eller så är det det varma vädret som vi haft i ungefär en vecka som börjar ge utslag.
Igår fick jag i alla fall ihop ett löppass på 11 km samt ett styrkepass i gymmet. Ikväll blev det backlöpning på 3 km i brant backe, med uppvärmning på 4,5 km och en nedjoggning på drygt 3 km. Totalt fick jag ihop 11 km även idag. Jag har försökt att köra i ett rätt avslappnat tempo denna vecka, till och med under backlöpningen idag försökte vi hålla tillbaka för att inte överanstränga oss såhär nära inpå maratonloppet. Under kvällens nedjoggning körde jag i alla fall de sista 1,5 kilometerna i mitt förmodade maratontempo på strax under 4:00 min./km.
Jag skriver förmodade eftersom jag inte med säkerhet bestämt mig för vilken tid jag tänker sikta på i Stockholm Marathon. Det kan ju tyckas vara lite märkligt med tanke på att jag i vanliga fall bygger upp hela min maratonträning på den sluttid jag siktar på i ett visst maratonlopp. Mycket beror nu på hur kroppen reagerar på vilan och hur jag känner mig de sista dagarna innan maratonloppet. Jag har i alla fall bestämt mig för att försöka underskrida 2:50 i loppet, vilket är en riktig utmaning med tanke på den tuffa banprofil som Stockholm Marathon erbjuder.
Nej, nu har jag faktiskt inga krafter kvar för vidare spekulationer. Sängen kallar, ha en bra fortsättning på kvällen!
