Jag var lite orolig inför dagens långpass. Jag hade planerat att köra långpasset redan igår, men flyttade fram det tills idag på grund av att hälsenan på mitt högra ben var väldigt inflammerad och sjuk. Men efter gårdagens intensiva kylbehandling kunde jag idag köra hela långpasset helt utan smärta.
Som maratonlöpare är man van vid att ha lite småkänningar mest hela tiden. När man regelbundet springer kilometermängder på över 130 km i veckan får man vara beredd på att det kan komma skador. I allmänhet kan jag undvika att det utvecklas till något allvarligare genom att ta hand om skadan redan i begynnelseskedet.
Idag var det alltså ett långpass på minst 30 km på schemat. För att benen skall klara av ett sådant pass krävs det i regel att benen är i rätt bra skick. Vis av förra veckoslutets långpass som jag helt och hållet körde på asfalt sökte jag mig idag till mjukt underlag. Med tanke på eventuella tidsmål är det inte samma sak att köra ett långpass på mjuka grusvägar, men idag hoppades jag bara på att få ett helt långpass till stånd utan att tvingas köra den sista delen av passet med smärtor.
Såhär efteråt kan jag konstatera att det gick till och med över förväntan. Jag hade inga som helst smärtor i min högra hälsena och kunde springa hela långpasset med fokus endast på löpningen.
Jag började första 21 kilometerna med syrran och körde sedan resten av sträckan ensam, eftersom hon hade sprungit 31 km redan dagen innan. Vi höll ett rätt bra tempo redan under den sträcka som vi sprang tillsammans, men det blir ju alltid lite långsammare när man samtidigt pratar.
De sista 13 kilometrarna sprang jag tidvis t.o.m. under 4:00 min./km, medan snittiden för hela passet blev 4:41 min./km. Just nu har jag varken något vatten eller ätbart med mig under mina långpass, vilket naturligtvis påverkar en hel del när man börjar närma sig 30 km-strecket. Väggen kommer emot betydligt snabbare än den annars skulle göra och man tappar i fart när energidepåerna tar slut.
Å andra sidan är det ett perfekt sätt att öva upp sin förmåga att stå emot den vägg som i ett maratonlopp oftast beror på en kombination av att kolhydratlagren tömts och på vätskebrist. Efter en rätt dålig vecka träningsmässigt kändes det helt perfekt att kunna köra på som normalt igen. Det känns äntligen som att benen har kommit igång igen efter det maratonlopp som jag genomförde för tre veckor sedan.
Träningsdata från dagens långpass.
Dagens rutt.
Bekanta vägar 🙂
Ja, här har det löpts en del under åren. 🙂