Långpass på 35 km

Det finns mycket man kan säga om långpassen på lördagarna. I bland annat decembernumret av Runner’s World nämnde jag långpassen som mitt absoluta favoritpass eftersom man under dessa ofta befinner sig i något av ett meditativt tillstånd.

Under uppbyggnadsträningen inför Paris Marathon har jag ändrat på strategin en aning för mina långpass då jag till skillnad från tidigare år nuförtiden kör mina långpass tillsammans med syrran. Detta beror helt enkelt på att vi båda har varit hyfsat skadefria under denna uppbyggnadsperiod och därför kunnat köra långpassen tillsammans. Långpassen blir lite annorlunda då man kör dem med sällskap istället för ensam. För det första pratar man största delen av passet, vilket gör att farten blir aningen lägre. Detta tror jag dock att gjort bara gott för mig eftersom jag annars har haft en tendens att köra lite väl hårt under mina långpass. Att köra alltför nära tävlingsfart på så långa sträckor riskerar att förstöra mer än det bygger upp och kan leda till att man inte är tillräckligt återhämtad till veckans övriga kvalitetspass.

Idag hade vi ändå riktigt bra fart under vårt långpass. I början av passet besvärades vi av den halka som den rikliga snömängden som kom under gårdagskvällen och natten medförde. I allmänhet brukar vi  också börja långpassen försiktigt för att värma upp kroppen ordentligt. De första 10 kilometerna gick också i en fart på en bra bit över 5 min./km. Så småningom blev dock föret bättre och även kroppen mer uppvärmd och vi kunde öka tempot. Resten av långpasset kunde därför köras i ett tempo på mellan 4:40-4:55 min./km.

Då det handlar om maratonsträckan har jag speciellt under senare tider tänkt rätt mycket på hur mycket det egentligen handlar om det mentala lika mycket som det fysiska. Därför är det också helt onödigt att prata om vad man har för kapacitet på maratonsträckan utifrån olika kalkyler på basen av de tider som man haft på en kortare sträcka. Idag var jag visserligen rätt sliten efter flera veckor med tuff träning, men det är ändå sällan som man kan köra sträckor på över 30 kilometer utan att på allvar bli tvungen att ta upp en kamp mot det mentala. Speciellt om man skall hålla bra farter på dessa sträckor.

Även om jag fick kämpa rätt ordentligt under dagens långpass känner jag ändå att jag är på rätt väg just nu. För det första besvärades jag knappt alls av ljumsken på mitt högra ben idag. För det andra kände jag att drivet i steget var rätt bra trots att benen var rätt sega. Det blir intressant att se hur benen kommer att reagera nu när vi tar en lugnare vecka. Jag tror och hoppas att det kommer att leda till att jag kan köra på avslappnat i rätt höga farter.

Dagens långpass i siffror. Tyvärr fungerar mitt pulsbälte väldigt dåligt just nu så jag gjorde därför beslutet att springa utan det. Under torsdagens tempopass fick det inte alls kontakt med klockan och även i övrigt har den inte alls visat rätt värden på klockan den senaste tiden.

För ovanlighetens skull plockade jag med ordentligt med färdkost under långpasset idag.

Jag gjorde ett riktigt kap på Mysports igår då jag hittade dessa Adidas Adizero Boston för endast 71 euro. Jag sprang med dem idag och de var precis så lätta och “rullande” som jag hoppats.

De dubbskor av märket Sarva som jag köpte för drygt en månad sedan har dock inte uppfyllt mina förväntningar. Problemet med de flesta dubbskor som t.ex. Icebugs är att de är alltför styva för att kunna springa på ett vettigt sätt med. Problemet med Sarva är att dämpningen är obefintlig och att de därför lätt gör att man drabbas av belastningsskador.

Ingen trevlig syn som mötte mig när jag tog mig ut kl. 8.15. Det hade kommit rätt mycket snö under gårdagskvällen och inatt.

Nära flygfältet var det ännu aningen halt och därför svårt att höja farten.

Så småningom hade dock det varma vädret gjort sitt och vi kunde sakta men säkert höja tempot. Det var otroligt skönt att springa i den syrerika luften som uppstod när snön smälte i värmen.

Jag kastade en längtansfylld blick mot Makuuni efter genomfört pass. Ikväll blir det godis- och filmkväll minsann!

Lite återhämtning genast efter passet.

Sedan benet in i en “förpackning” som verkar att ha gjort underverk för min ljumske på sistone.

Sedan ytterligare lite återhämtning i form av en öl från Cypern.

De intressanta nyheterna för veckoslutet.

En av fördelarna med att ha sambon inom skönhetsbranschen, alla produkter som jag får. Rädda det som räddas kan. Kanske det finns hopp om att rädda min skönhet ännu? 🙂