Långpass med tunga ben

Med tanke på att jag imorgon tänkt köra ett tufft distanspass med en snittfart på 4:08 min./km gjorde jag beslutet att ta det riktigt lugnt på dagens långpass. Tur var väl det med tanke på att det snöat under natten och igen gjort vägarna glashala lagom till mitt långpass. På mitt program stod idag ett långpass på 16 km med en snittfart på 4:50 min./km, men med tanke på mitt schema för de närmaste dagarna beslöt jag att ta det ännu lugnare än så och fokusera på längd istället för fart.

En av orsakerna till att jag beslöt mig för att köra i “lunkartempo” var även att benen var riktigt trötta idag. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men det fanns inget som helst flyt i steget. Det blev att tvinga sig igenom passet med dålig motivation och fokus. Det viktigaste var ändå att jag tog mig igenom sträckan precis som planerat.

Problemet med dessa långsamma långpass är att de sällan är riktigt roliga att genomföra. Orsaken till att långpassen är mina favoritpass är att jag vanligtvis brukar komma in ett meditativt tillstånd under dessa som leder till att jag blir otroligt pigg efter det genomförda passet. Det kräver dock en viss fart för att komma in i detta tillstånd där man endast fokuserar på andningen. Idag var tempot så lågt att det blev rätt tråkigt att springa. Under dessa typer av långsamma långpass skulle det vara roligt med löpsällskap.

Jag fick i alla fall ihop 25 km löpning under dagens långpass. Snittfarten var troligen den sämsta vad jag någonsin haft på ett långpass, men det är som sagt av underordnad betydelse. Imorgon gäller det att få fart på kroppen igen.

Resultat från mitt långsammaste långpass hittills. Förutom beslutet att ta det riktigt lugnt inverkade naturligtvis det ishala underlaget idag. Något måste man ju försvara sin prestation med. 🙂

Nu måste jag gå in och höja min maxpuls på min pulsklocka för att börja få de rätta värdena. Jag tror nämligen inte att jag var en enda gång över 80 % av maxpulsen under dagens pass.