Då var jag igång med de längre tempopassen igen. Detta är några av de absoluta nyckelpassen i min maratonträning där jag vecka för vecka försöker nöta in den rätta farten på längre sträckor – oftast upp till 15-16 km.
Eftersom dessa pass vid sidan om långpassen är de mest slitsamma gäller det ändå att vara lite försiktig hur man bygger upp träningen dagarna efter. Det går heller inte att tro att man varje vecka kan göra bättre tider. Vissa dagar är bättre och andra sämre. Därför behöver man vänja kroppen vid farterna och först när det börjar kännas “bekvämt” öka ännu mer.
Lätt skall det ju naturligtvis aldrig vara när man kör ett tempopass i tröskelfart, men det skall heller inte vara för tufft när man kör så långa sträckor som upp till 15-16 km. Då tar det för mycket av krafterna gällande veckans övriga pass.
Detta är dock en balansgång och jag har rätt ofta misslyckats och varit helt uttömd på energi till följande kvalitetspass som jag vanligen kör två dagar efter.
Idag gick det riktigt bra på mitt tempopass som jag körde på löpband. Jag började med en stegrande uppvärmning på 3 km och efter lite stretching körde jag igång med tempodelen. Det blev 15 km i 17 km/h med en lutning på 1% på löpbandet.
Det bästa var ändå känslan i löpningen. Jag har haft en ovanligt bra känsla i löpningen ända sedan jag körde igång på allvar efter nyåret. Det som förvånar är att jag dessutom kan känna mig så fräsch trots mängden. Numera känns det snarast naturligt med två pass om dagen och jag känner inte alls att morgonpasset påverkar känslan i löpningen på eftermiddagen.
Det gick bra med två pass per dag även ifjol, men nu har jag en helt annan känsla i jämförelse med samma tidpunkt ifjol. Då kände jag ofta att jag kunde vara lite seg på eftermiddagspasset de dagar jag körde dubbelpass.
Det som också förvånar är att jag så snabbt nått en hyfsad form trots att jag påbörjade uppbyggnadsperioden en månad senare än ifjol. Nu känner jag mig faktiskt i betydligt bättre form än vad jag var vid samma tidpunkt ifjol. Det handlar inte endast om tider, det handlar snarast om känslan i löpningen. Att jag känner mig starkare i mage, rygg och bakpartiet gör säkert sitt till för löpsteget.
Nu får man bara hoppas att man får vara frisk och skadefri, så tror jag att detta blir ett riktigt bra löparår!
