Igår kväll var det de sista renodlade “tusingarna” som jag drog inför Stockholm Marathon. Denna gång drog jag det maximala antalet tusingar som jag tycker att det är värt att dra när det handlar om ett dylikt pass, nämligen 10 stycken. Jag har sedan benet blivit bättre ökat på antalet repetitioner på dessa tusingar och idag kom jag alltså upp till maxantalet. De närmaste veckorna kommer jag att köra variationer mellan kortare och längre intervaller, ibland under samma pass, under mina tisdagspass.
Jag är rejält nertränad just nu, så därför lägger jag inte speciellt stor vikt vid vilken tid jag drar intervallerna på. Det viktigaste är att jag får en bra genomkörare på farter under min tröskelfart. Men vad är då min tröskelfart?
Största problemet då man förflyttar sig från intervallträning inomhus till utomhus är just att få dessa tider jämförbara. Det tar ett bra tag att vänja kroppen vid att köra nära sin maxfart utomhus när det finns så många faktorer som påverkar löpningen. Vindmotstånd, ojämnheter och backar är väl de mest konkreta faktorerna som spelar in. Vid löpning inomhus löpte jag ibland mina tusingar på tider under 3:30 innan min skada och snittade ibland 10 stycken på under 3:35. En bekväm “tröskelfart” där jag kunde springa tiotals kilometer utan att mjölksyra ansamlades var vid dessa tillfällen runt 3:45 min./km.
Sedan dess har jag varit skadad och behöver lite tid för att komma upp till samma nivå igen. Men förflyttningen från inomhusbana till utomhuslöpning påverkar nog även kroppen i väldigt hög grad. Kroppen behöver helt enkelt lite tid att vänja sig. Det börjar definitivt vara tid att vänja kroppen nu när det endast är en och en halv månad kvar tills Stockholm Marathon.
Även om dessa saker naturligtvis spelar in är det ändå ens egen kropp och den känsla man har som är avgörande. För tillfället är jag som sagt riktigt nertränad och jag måste kämpa riktigt hårt för att få fart under benen. Som jag upplever det är bara något som jag måste genomleva för att hinna komma i toppform inom en såpass snål tidsram som jag faktiskt har fram till Stockholm Marathon. Nästa vecka har jag dock planerat att lätta på träningen i en vecka för att kunna köra några testlopp i slutet av veckan.
Efter detta har jag ännu två veckor av hårdkörning innan det är dags för formtoppning. Förhoppningsvis skall benen börja visa tendenser på att piggna till under nästa veckas lugnare träning.
Igår värmde jag upp i 3 km innan mina intervaller. Det blev totalt 10x1000m. i 3:50-3:58 min./km, med en joggvila på 1:30 mellan intervallerna. Tiderna varierade rätt mycket eftersom vissa av intervallpartierna drogs i riktigt backiga områden, men Stockholm Marathon är ju inte heller känd för att vara en slät bana så det är lika bra att vänja sig…
Totalt blev det 18,5 km löpning när man räknar med nedjoggningen på 3 km.
Morgonens Kaseinbrownie utan kakao.
