Ett veckoslut i fotbollens tecken är till ända. Jag och två arbetskompisar körde ner till Helsingfors igår för att kolla på stormatchen mellan Arsenal och Manchester City. Vädret var perfekt, likaså inramningen under matchen. Det enda som jag kände att jag ville anmärka på var att matchen kändes för kort. 90 minuter går alltför snabbt när man trivs så bra som jag gjorde igår.
Det är något alldeles speciellt att få se två topplag från Premier League i Finland. Senast jag sett engelska toppklubbar i Finland måste ha varit när HBK mötte Sheffield United 1990 och Leicester 1988. Sheffield hade, om jag minns rätt, blivit uppflyttad till division ett året innan och var således i den högsta ligan (det var innan Premier League bildats).
I Sheffield United fanns vid det tillfället storheter som anfallsparet Brian Deane och Tony Agana, något var en riktig höjdare för en liten kille som åren innan lagt en stor del av fritiden på att memorera alla lag och spelare som fanns i den engelska ligan. Ända från division ett till division fyra. Nörd är väl inte ett ord som räcker till för att beskriva mitt intresse för den engelska ligan vid den åldern. 🙂
Sedermera har jag fått ett lite mer balanserat intresse för engelsk fotboll men det oaktat är det ändå Premier League som jag brinner för av de europeiska toppligorna.
Jag var relativt sen med att skaffa mig ett favoritlag och det var inte innan 2002 då jag märkte att det var Arsenal som mitt hjärta klappade för. Som för så många andra när man skaffar sig ett favoritlag hängde detta samman med att laget var så framgångsrikt vid just den tidpunkten. Det var inte bara det att laget vann sina matcher, utan även på vilket sätt man gjorde det. Jag kan inte minnas att något lag i Premier League skulle ha dominerat sina matcher på samma sätt som Arsenal gjorde vid den tidpunkten, varken före eller efter. Ok, Liverpool var väl även rätt duktiga i slutet av 80-talet och i början av 90-talet, men i modernare tider. 🙂
Det var alltså inte bara det att två riktigt bra fotbollslag möttes, utan dessutom var mitt favoritlag på plats. Jag är kanske inte en supporter som skulle resa världen runt för att se laget spela, men det gläder mig alltid lite extra när laget vinner. Något som de även gjorde igår. Laget ser överraskande bra ut inför seriestarten trots alla motgångar på transfermarknaden.
Efter matchen begav vi oss ut för att äta på Vapiano och sedan blev det några öl på puben Molly Malone’s. Eftersom jag kom mig i säng rätt sent var det med tunga steg jag tog mig iväg på dagens distanspass på morgonen. Det blev inget högeffektivt distanspass, men jag fick ändå ihop drygt 20 km på dagens löppass.
Arsenalsupportrarna var väl representerade under gårdagens match.
Efter matchen blev det middag på Vapiano.
Vi var resten av kvällen på Molly Malone’s.
Där uppträdde Blind Vinyl. Det måste vara ett av de bästa banden som jag någonsin hört. De skulle gärna få hälsa på i Vasa någon gång.
