Idag var det äntligen dags för mitt första pass backlöpning på det nya året. Min envisa skada har hindrat mig från att genomföra renodlade backpass utomhus hittills i år, vilket är en av orsakerna till att jag ännu är långt ifrån den form som jag brukar vara i oavsett årstid.
Backlöpning är en av de bästa träningsformerna för att komma i form löpmässigt eftersom det är det enklaste sättet att träna upp den löpspecifika styrkan. Redan efter några väl genomförda backpass känner man riktigt vilket driv man får i steget när man kör löpning på mer plant underlag igen. Speciellt ifall man varierar mellan långa och mer plana backar och kortare och brantare backar kommer man snabbt att märka vilken utslag det ger på ens löpteknik.
Idag var det löpning i plan och lång backe på schemat. Även idag drog jag detta pass med syrran. Vi började med 5,2 km uppvärmning innan vi började på med våra backintervaller. Totalt hade vi planerat in 4 km backlöpning i en backe som var 330 meter lång. Egentligen brukar vi dra de långa intervallerna i denna backe på 450 meter, men det isiga partiet i slutet av backen kortade av sträckan med drygt 100 meter.
Vi gick ut nästan för hårt eftersom vi i början av den första intervallen höll ett tempo på ungefär 3:15/km de första hundra metrarna, vilket närmar sig sprint med tanke på att det ändå handlar om backlöpning. Tempot jämnade dock ut sig rätt snabbt och höll sig därefter mellan 3:30-3:50 i de flesta av de övriga intervallerna.
Det blev totalt 6 stycken backintervaller på 20 minuter med joggvila nedför backen. Efter intervallerna drog vi en kilometer lugn jogg innan vi körde 4 km i syrrans planerade maratontempo på Barcelona marathon om drygt två veckor.
Det märktes verkligen att det är länge sedan jag dragit backintervaller utomhus eftersom benen stumnade rätt bra redan i slutet av den första intervallen. Jag är verkligen långt ifrån den form som jag hade i höstas när jag som mest körde drygt 9 km backintervaller. Då blev det väl 7x450m+7×250 meter i totalt 45 minuter om jag minns rätt. För att köra ett sådant pass krävs dock att man är mer eller mindre i toppform. Mer om detta pass kan ni läsa här.
Annars har jag gått ner en del i vikt under de första månaderna av det nya året, vilket är en positiv sak med tanke på maratonsatsningen. Min målvikt för året ligger på 65 kg från att ha vägt 70 kg i början av året. Detta måste komma genom att gå ner i muskelvikt eftersom jag just nu knappast ligger speciellt mycket över den fettprocent som blev uppmätt så länge jag spelade fotboll. Då hade jag en fettprocent på 4,8 %. Mer om viktminskningens inverkan på löpningen kan ni läsa i detta inlägg som jag skrev i slutet av fjolåret.
Jag brukar inte unna mig öl på vardagarna, inte ens efter ett tufft pass. Men mitt första backpass för året var värd att firas med en öl. 🙂 På benet har jag ”klistrat” fast ispåsar med plastfolie.
En av de bästa serierna vid sidan av Modern Family och Mad Men; ”How I met your mother”
Idag blir det ännu stretching och isbad innan läggdags
Jag hade också planerat in ett backpass idag men avskräcktes av halkan. (som kanske inte var så farlig ändå?)
Det var nog halt på sina ställen, men som tur hittade vi en backe som var nästan helt bar. Värre var det då vi skulle springa hem i bra tempo. Man får verkligen se upp på småvägarna nu!
Jag hade faktiskt också backintervaller på agendan i dag. Brukar kuta i maxfart uppför en backen vid gamla roskgräve i Jeppis. Åtta gånger upp, jogga ner, invänta att pulsen ligger kring 80 och sen iväg igen. I dag fixade jag för första gången backen strax under minuten. Nöjd, men det berodde nog mest på att jag hade asfalt under mina Saucony Kinvaror.
Intressant upplägg! Tyvärr använder jag nästan aldrig pulsklocka vid träning nuförtiden, även om det skulle vara mycket bra sätt att kolla så man inte kör för hårt. Blir mest på känsla…
Nästa vecka skall jag också försöka få in kortare och snabbare backintervaller i schemat.