Idag har jag bott precis en vecka i lägenheten i Sliema. När jag i gårdagens inlägg nämnde att allt är över förväntan just nu glömde jag att nämna själva lägenheten jag bor i som en av faktorerna.
Indirekt gjorde jag det genom läget på lägenheten, men också själva boendet i sig har en avgörande betydelse till att jag trivs så bra. Jag hade inte riktigt förväntat mig att få havsutsikt i ett fint område när jag gjorde beslutet att flytta till Malta. Speciellt inte i någon av de dyrare orterna i Sliema eller St. Julians.
Där hade jag lite tur och efter en vecka på plats har jag nu alltså börjat känna mig som hemma här. Det har definitivt sin tjusning att få ta del av den vackra havsutsikten på dagarna. Under alla dagar jag varit här hittills har det varit rent meditativt att känna den varma havsluften blåsa in i lägenheten medan man äter frukost, lunch eller har kaffepaus.
För att få något gjort har jag ändå försökt att begränsa dessa stunder av njutning till just pauser. Annars finns risken att man lämnar och tittar ut mot havet istället för att jobba.
Men boendet har definitivt en stor andel i trivseln och den inspiration som jag känner just nu.
Det nya på jobbfronten är att jag idag tackade nej till den provanställning som skulle ha börjat på måndag. Det handlade om en testvecka där jag skulle jobbat med finansiella tjänster. I Vasa skulle jag högst troligt ha tackat ja till jobbet om samma möjlighet dykt upp, eftersom det finns få liknande jobb där. Men här handlar det mer om livskvalitet och där är flexibiliteten gällande jobbtider av avgörande betydelse.
Nästa vecka har jag även en jobbintervju och just denna tjänst var också en av orsakerna till att jag tackade nej till provanställningen. Här handlar också mycket om synergieffekterna med det som jag håller på med idag som bloggare och vad jag både kan lära mig samt erbjuda den eventuella arbetsgivaren.
Man vet ju aldrig helt säkert om man gör rätt beslut i olika situationer, men jag har ändå en rätt bra känsla gällande det mest just nu. Jag litar på vad magkänslan säger mig att göra och sedan kör jag på det.
Denna vecka har jag varit ett par gånger springandes till Valletta. Som nämnt är detta en väldigt liten ö och även om man hamnar att ta en del omvägar för att komma från Sliema till Valletta handlar det endast om lite drygt 7 km enkel väg.
Jag blev genast väldigt förtjust i Valletta, ett ställe som närmast kunde beskrivas som Gamla stan i Stockholm i ett större format. Här består största delen av staden av samma smala gator, dessutom finns här många kullar som även de bidrar till trivseln.
Mer från Valletta. Här är visserligen främst bilder från shoppingstråken i Valletta. Det finns mängder av övriga bilder i min kamera bara jag orkar ladda upp dem.
Visst känns det ändå som att denna typ av upplevelser är något som man skall vara två om. Och det är något som man också påminns om ständigt när man är ute bland turisterna på ställen som Valletta. Jag har ändå kunnat njuta av stunderna medan jag varit där.
Jag springer mest med bar överkropp på mina löprundor just nu – av en enkel orsak. Det är så jävligt skönt! Nåja, medan jag var i Valletta blev jag för första gången påmind om det olämpliga med att vara i bar överkropp bland allmänheten när en polis stannade mig. Inga problem, jag hade ju mitt linne innanför byxorna. Men tydligen har jag blivit för van med att röra mig utan tröja här under mina löpturer och reagerade inte ens på att det skulle vara något olämpligt med det. 🙂
Efter att jag jobbat från kl. 6.30 till 12.30 idag blev det en löptur på 10 km och simning efteråt. Jag fick till och med in solande på 30 minuter efteråt… och det är mycket för att vara mig.
Imorgon hoppas jag få tid att besöka det fina shoppingcentret The Point, ca. 1 km från där jag bor.
Jag gillar verkligen Malta, bara varit där en gång! Men känner lite Svenskar som bor där!
Det är nog verkligen ett fint ställe som jag kan rekommendera. Jag har dock många ställen att upptäcka ännu. Här verkar det att bo en hel del svenskar och man hör också rätt ofta svenska i gatubilden här.