Topptid av syrran i Barcelona Marathon

På basen av de testresultat som vi haft på träning visste jag att något var på gång gällande min syrras utveckling som marathonlöpare (min syster heter förresten Josefin Sjölind :)). Efter dagens marathonlopp i Barcelona kan man lugnt säga att vi fick bevisat att hon gjort stora framsteg eftersom hon sprang marathonsträckan på 3:10:39.

Josefin Sjölind Barcelona Marathon 2013
Josefin vid 37 km. Ännu med ett förvånansvärt fint och piggt löpsteg.

Tiden som min syrra gjorde berättigar till en 15:e plats totalt i damklassen och nästbästa finländska. Av finländskorna hittar jag endast rutinerade Elina Junnila från Nådendal före Josefin i resultattabellen. Faktum är att hon till och med är sjätte bästa finländare om man även räknar med herrarna.

Även om jag visste att något var på gång kunde jag inte ens fantisera om att hon skulle gå och göra en sådan tid här i Barcelona. Jag hade innan loppet trott att 3:15 var en realistisk tid att sikta på i första marathonloppet för året och sitt första marathonlopp på två år.

Vädret var annars perfekt för marathon idag. Lätt regn och en temperatur kring 15 grader gav en riktigt bra och syrerik luft att springa i. Alla arrangemang gick såvitt jag vet rätt smärtfritt, förutom att det i vissa detaljer märks att man i Barcelona är rätt ovana vid att ordna stora marathonlopp ännu. Bristen på wc:n och farthållarnas brist på disciplin är två av de saker jag främst kom att tänka på och där det ännu finns att förbättra på.

Hur gick det för mig då? Ja, utan att försköna sanningen kan man säga att det gick åt pipan. Jag sprang ungefär fem-sex kilometer och konstaterade sedan att det inte finns några förutsättningar att nå de tider jag ville nå ens på ett halvmarathon och lade sedan bort mitt chip. Därmed blev jag alltså osynlig för de som följde mig under loppet via nätet.

En av de främsta orsakerna till misslyckandet var förutom det faktum att jag inte kunnat träna ordentligt pga. min skada, även farthållarnas framfart i loppet. Jag är van från tidigare maratonlopp som jag deltagit i i Stockholm att farthållarna är överraskande duktiga på att hålla farten och att man alltid kan lita på deras omdöme. Det går aldrig för snabbt eller för långsamt utan de vet precis vilken fart som man skall hålla för att få en jämn och “bekväm” resa in mot mål.

Vad farthållarna höll på med i detta lopp vet jag dock inte. Jag hade en helt utmärkt startplats strax bakom eliten och kunde helt utan att knuffas starta i min önskade fart. Farthållarna var strax framför mig i starten och gav sig genast ut i en ursinnig fart på runt 3:20 min./km. Eftersom jag är otränad och saknar fartkänsla just nu förlitade jag mig helt på att farten var den rätta. När jag kollade på min gps efter några hundra meter blev jag nästan förbannad eftersom jag märkte att det inte fanns något som helst vett i vad de höll på med. Något som var ännu mer irriterande var att killarna dessutom stojade och skrattade och allmänt verkade på lekhumör.

Det är inget fel med att ha kul när man springer, men värre är det om man inte fokuserar på det man håller på med och kör en riktigt ojämn fart. Det kan vara direkt ödesdigert gällande ett lyckat lopp eller inte på en så lång sträcka som marathon.

Nåja, nu kan jag inte helt skylla på farthållarna. Jag visste att jag var i en usel form och att det inte fanns några förutsättningar att springa ett helt marathon i bra tempo i dagsläget. Dessutom brukar det nog gå att “parera” en för snabb start senare om man är i bra form, i alla fall om det endast rör sig om några kilometer. Men eftersom formen är som den är, var det en absolut nödvändighet att få ett jämnt och lämpligt tempo för mig idag.

Trots att det inte blev ens en bra genomkörare för mig idag är jag oerhört lycklig just nu över min systers prestation. Vi har tränat väldigt länge tillsammans och jag vet hur tungt det var för henne att inte kunna tävla på allvar ifjol på grund av hennes fraktur i låret. Hon fanns ändå där för mig och peppade mig när det gick bra för mig ifjol. Nu skall vi alla fira hennes framgång med FC Barcelonas match senare på kvällen 🙂

Barca marathon benny sjölind
Besviken på min egen insats idag…

Barcelona Marahon Josefin Sjölind
..men desto lyckligare över syrrans framfart idag 🙂

Join the Conversation

5 Comments

  1. says: Ingmar Juselius

    Jag blev faktiskt lite orolig för dig då du försvann från loppet. Gissade att du klivit av efter den stenhårda öppningsfarten, men säker kunde jag ju inte vara. Nästa gång antar jag att du inte förlitar dig på någon annan farthållare än dig själv! 🙂
    Hälsa Josefin och gratta henne till en strålande prestation!
    Ingo

  2. says: Ingmar Juselius

    Jag blev också lite fundersam då jag såg din öppningsfart. Gissade att sen att du klivit av, men var inte säker. Nästa gång tror jag att du struntar i eventuella farthållare. 🙂
    Din syrra kan du iaf vara otroligt stolt över. Hennes tid var gårdagens kanon!
    Hasta la vista
    Ingo

    1. says: Benny

      Ja, i vanliga fall skulle säkert varningssignalerna ha fungerat och jag skulle säkert ha saktat ner på eget initiativ. Att blint förlita sig på farthållare är ett tecken på osäkerhet och osäker på min form var jag definitivt efter skadebekymren och den dåliga träningen innan loppet. Men å andra sidan var jag osäker på mig själv inför Stockholm Marathon ifjol också och förlitade mig på farthållarna. Skillnaden där var att de skötte allt med bravur och att även min form var bra samt att min träning hade fungerat innan loppet. Nå, nu har jag i alla fall lärt mig ännu något nytt. 🙂

      Jag skall hälsa syrran. Är nog mycket stolt över hennes prestation 🙂

      Vi har som du ser haft fullt upp under dagarna här med mycket program och lite tid för bloggande 🙂

Leave a comment
Leave a comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *