Från GORE-TEX Transalpine Run – del 1

DCIM102GOPROGOPR1405.JPG

Det är inte alldeles enkelt att sammanfatta intrycken från ett evenemang som GORE-TEX Transalpine Run. Trots att jag endast deltog i två av delsträckorna blev det väldigt intensiva dagar, med fullt program från morgon till kväll. Detta i kombination med tidig uppstigning på resdagarna gjorde att jag varit mycket trött och seg efter att jag kom hem från resan. Nu börjar jag dock vara återhämtad och det är dags för en första uppdatering från dagarna.

Eftersom min telefon lade av efter sista dagen på resan har jag inte riktigt tillgång till alla bilder ännu, så därför får det delas upp i flera inlägg under veckan. Jag hoppas få igång min telefon på allvar i början av nästa vecka.

Jag behövde verkligen inte ångra att jag tog risken att delta i årets upplaga av GORE-TEX Transalpine Run trots att jag bröt lilltån endast 3 veckor innan tävlingen. Det var en medveten risk som jag tog och jag är beredd på att jag kommer att få vila foten ytterligare några veckor från löpning efter detta – men det var det alltså värt.

Allt med evenemanget var helt perfekt skött och jag kan verkligen rekommendera loppet för alla som älskar löpning. Allt gällande transporter, material och kvällsprogram var helt perfekt skött. Det är imponerande hur man klarar av att ro i hamn ett så enormt projekt som detta evenemang faktiskt är. Det kräver naturligtvis resurser… och det verkar Gore ha efter decennier av lyckade produktlanseringar innehållande det patenterade GORE-TEX material.

Man kände sig verkligen som en kung under resan, med all uppvaktning från arrangörshåll. Man behövde inte tänka på något praktiskt, förutom att befinna sig på en viss plats vid en tidpunkt. Sedan gäller detta kanske främst de som var inbjudna att delta, som elitlöpare och journalister samt s.k. influencers. Men med god reseplanering tror jag inte att det är så krångligt heller för ”vanliga” deltagare.

Att det handlar om ett av de tuffaste loppen i världen är ingen överraskning efter att ha testat på några dagar av detta lopp. Framförallt första dagen var väldigt tuff, med krävande och svårtillgänglig terräng. Jag delar dock upp inläggen i minst tre delar här både på grund av material och den tid det tar att sammanställa inläggen. Vi börjar från början.

Resan började tidigt på lördag morgon med avresa till München. Väl där hämtade representanter från Gore mig och några andra deltagare som var inbjudna för att delta i nyheten Run2, som innebar att vi i två sträckor av sju fick tillfälle att testa på hur det var att delta i GORE-TEX Transalpine Run. I huvudsak handlade det om journalister och några bloggare som fanns med i det gäng som jag rörde mig i. I den minibuss jag transporterades i från München fanns två bloggare från Frankrike, två journalister från Spanien och en journalist från USA. Även en fransk elitlöpare inom Traillöpning rymdes med i samma transport.

En intressant detalj i sammanhanget var att jag redan där träffade på Adam Chase från USA,  som tidigare skrivit artiklar för en av de enligt mig bästa löpartidningarna som funnits – den numera nedlagda Running Times, vars artiklar finns samlade i den amerikanska versionen av Runner’s World. Jag minns t.ex. att jag för ett antal år läste en intressant intervju som han gjorde med Lasse Virén, bland annat om hans träningsmetoder. (artikeln finns på länken)

Vi hade många intressanta samtalsämnen under resan gällande träningsmetoder och löpning i övrigt. Även i övrigt träffade jag många trevliga personer under resan. Förutom själva upplevelserna är det otroligt berikande att få lära känna andra människor från andra kulturer.

Om man jämför denna resa med de jag gjort via olika marathon runt om i världen är detta en helt annan upplevelse. För det första var jag ju inte där för att prestera, vilket gjorde att jag kunde fokusera mer på själva upplevelsen. Men då det handlar om att delta i en helt ny gren, så har jag alltid konstaterat att man alltid bör pröva på något innan man drar några slutsatser om hur det är att genomföra det. Det gäller marathon och det gäller också bergslöpning.

Jag skall dock inte gå händelserna i förväg utan fortsätter från den första dagens händelser. Väl framme i Garmisch-Partenkirschen tog vi oss genast till Expo-området för att hämta ut våra nummerlappar och det material som kom med deltagandet. Det visade sig att jag hade lite extra tur även i detta sammanhang. Tack vare att jag sprang med en person som skulle delta i alla 7 sträckor blev jag tilldelad samma utrustning som honom. En hel väska fylld med diverse prylar och ätbart tackar man ju inte nej till direkt.

Efter besöket till expon var det dags att inkvarteras i Garmisch-Partenkirschen. Vi hade våra stugor framför den anrika hoppbacken och där vi bodde ett helt gäng deltagare, både från arrangörshåll och deltagare i hela sträckan samt i Run2. Jag delade rum med min löppartner Juan, en journalist från den spanska tidningen El Mundo, som ni får lära känna lite närmare i mina följande inlägg.

På lördagskvällen var det sedan dags att bege sig iväg på pastapartyt i centrum av Garmisch-Partenkirschen, där vi fick ta del av underhållning, god mat och briefing inför den första sträckan. Eftersom det samtidigt var invigning av evenemanget var det lite extra festligt. Även i övrigt kan det sägas att man lyckades göra det riktigt högtidligt efter varje delsträcka, med prisutdelning och bilder samt videon ackompanjerade till dramatisk musik. Väldigt minnesvärda dagar och något att längta till i framtiden.

Jag avslutar det första inlägget här och går närmare in på själva löpupplevelsen med lite bättre bilder i mina följande inlägg.

1 Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *