Återhämtningsvecka med spontanträning

För tillfället kör jag en återhämtningsvecka innan min sista tuffa 3-veckorsperiod. Jag började veckan med en vilodag på måndag och sedan blev det ett lugnt löppass på 11 km på tisdag. Igår blev det 4×2,5 km på ∼9 min./intervall + 2x5x200 meter (∼35 sek./intervall, 30 sek. ståvila och 60 sek. serievila) och idag 3 km backintervaller i brant backe med 30 sekunder/intervall och lugn joggvila nedför. Som avslutning 3x5x300 meter på 55-56 sekunder/intervall, med 45 sekunder ståvila mellan och 90 sekunder serievila. Det har alltså blivit endast ett pass per dag denna lugna vecka.

Imorgon blir det igen löpvila med endast lugn styrketräning och stretching för att förbereda mig inför ett tufft tempo/långpass på 24-26 km på lördag.

Jag har känt mig mycket pigg och spänstig i löpsteget denna vecka. Troligen har det att göra med att jag tränat så lugnt under veckan. Jag hoppas verkligen att det ger minst samma effekt när jag börjar formtoppa efter ytterligare en tuff träningsperiod. Den sista tuffa perioden inför Stockholm Marathon har jag börja med dubbelpass, med hyfsat mycket fart och mängd i två veckor, för att sedan dra ned på mängden den sista tuffa veckan. Efter det återstår endast två veckor av formtoppning då den egentliga ”superkompensationen” förhoppningvis infinner sig.

När man tränar så sparsamt som jag gjort denna vecka ger det utrymme för lite mer improvisation i träningen. Dessa pass gillar jag att köra i form av kombipass, där jag kör kortare moment av olika träningsformer. Idag blev det alltså korta intervaller i brant backe efter en uppvärmning på 3 km.

Sedan sprang jag den drygt 3 km långa sträckan från Smedsby till Karlsplan för lite kortintervaller. I idealfallet skall man inte köra dessa korta intervaller i samband med andra pass eftersom både känslan och farten lider av detta. Å andra sidan är det rätt bra att testa även dessa intervaller på trötta ben. Men viktigast av allt är ändå att man älskar att springa dessa pass och inte tänker alltför mycket på vilken effekt det eventuellt har.

Det kan nämligen sägas att jag alltid hatat banlöpning. Det skulle naturligtvis underlätta lite med spikskor eftersom det inte samma effekt med släta sulor på underlaget. Men idag kändes det ändå förvånansvärt roligt att springa runt på tartanbanan. Det fina vädret gjorde säkert sitt till för trivseln. Som avslutning blev det 2 km nedjoggning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *