En av de tyngsta veckorna hittills under min uppbyggnadsperiod inför Paris Marathon är till ända. På pappret var inte veckan så speciellt mycket tyngre än många av de andra tunga veckorna som jag kört under vintern. Ibland har jag ju kört t.o.m. 4 kvalitetspass i veckan, medan jag denna vecka körde 3 renodlade kvalitetspass. Inte heller då det gäller antalet löpta kilometer var denna vecka så speciell med 120,6 km löpning. Vissa veckor under vintern har jag ju nått upp till drygt 130 km löpning.
Orsaken till att just denna vecka blev så tuff var att jag avslutade den förra, återhämtande veckan med två stycken kvalitetspass på lördag (24 km tempo) och söndag (2x5x400m.). 4 stycken kvalitetspass inom loppet av 6 dagar gjorde att jag kände mig riktigt sliten under större delen av veckans löppass. Inte heller under gårdagens långpass kände jag mig tillräckligt utvilad för att kunna genomföra ett långpass i enlighet med de farter som krävdes i mitt maratonprogram.
Därför är det lite svårt att göra några kvalificerade bedömningar angående min form för tillfället. Idag blev det ett lugnare löppass på 8 km på löpband samt 30 minuter vattenlöpning. Även imorgon blir det återhämtning på schemat med 15 km lugn distans, styrketräning och stretching. Efter detta hoppas jag på piggare ben på tisdagens långa intervallpass med 2×6 km i maratonfart.
En riktigt positiv sak är i alla fall att mitt ben är på bättringsvägen. Jag tror att det kommer att göra mycket för löptekniken att inte behöva hålla tillbaka i löpningen på grund av smärta. Under de hårdare passen har jag inte känt någon direkt smärta vid löpning, men jag har ändå märkt att löpsteget inte varit så lätt och ledigt som det är när det är som bäst. Förklaringen kan vara att min sjuka ljumske gjort att jag blivit styvare i övriga delar av benen när jag spänt mig. Det var i alla fall något som jag märkte under den behandling som jag fick på fredagen. Då visade det sig nämligen att jag hade minst lika sjukt i baklåret som i ljumsken under behandlingen.
Igår och idag kändes ljumsken riktigt bra, även om benen i övrigt var som betong. Det gör att jag äntligen vågar hoppas på helt smärtfri löpning nästa vecka.
Denna veckas träning:
Måndag 3.3:
15 km distans + lite styrka hemma
Tisdag 4.3:
Intervaller 4×4 km, totalt 22 km löpning
Onsdag 5.3:
15,6 km återhämtande löppass
Torsdag 6.3:
10 km tempopass på 40:52, totalt 15 km löpning
Fredag 7.3:
Lugnt morgonpass 10 km + styrka hemma
Lördag 8.3:
Långpass 35 km
Söndag 9.3:
8 km på löpband, 30 min. vattenlöpning och 60 minuter styrka (simhallen)
Totalt 7 träningspass och 120,6 km löpning
Efter långpasset igår begav jag mig iväg till stan och införskaffade ett par nya Adidas Adizero Adios 2 från Wasasport, min favorit bland sportbutiker i Vasa. Jag har köpt så många löpskor därifrån de senaste åren, så att jag numera får rätt fina rabatter på mina löpskor. Tack för det! 🙂 Det är alltså i dessa skor jag skall tävla i Paris Marathon.
När det gäller lätta tävlingsskor för maraton och även för kortare sträckor är Adios min absoluta favorit. Många har försökt övertyga mig om förträffligheten hos Adidas Boost-modellerna. Det finns ju även något som heter Adios Boost. Jag måste dock säga att jag aldrig sett fördelarna med att ha så mjukt bakparti på löpskorna som Boost-modellerna erbjuder. Åtminstone då det gäller snabbare löpning tycker jag att detta verkar aningen kontraproduktivt.
Tidigt på kvällen igår passade vi på att ta en promenad i det vackra vädret.
En perfekt början på en lördagskväll. En god pasta bolognese med min favoritöl samt lite vin. Den som undrar över hur det gått med de “strikta levernet” som jag utlovade i tisdagens inlägg, så kan jag väl säga att jag inte helt levt enligt mina principer. Bland annat kunde jag inte helt och hållet hålla mig från mina veckoslutsöl. Det blev dock några öl mindre än vanligt. Det gäller att ta fasta på de små förbättringarna. 🙂
