Denna vecka har likt de flesta andra veckor de senaste två månaderna varit rätt dålig träningsmässigt. Denna vecka berodde det delvis på att jag unnade mig ledighet på grund av att jag var min sista vecka i jobbet. Men även mina ljumskar har gjort att jag blivit tvungen att kompromissa med min träning.
I slutet av förra och i början av denna vecka kändes det rätt bra i ljumskarna vid löpning. På torsdagens och lördagens löppass kom dock mina ljumsksmärtor sakta men säkert tillbaka och idag var jag därför tvungen att återgå till den alternativa träningen.
Eftersom mina ljumskar inte verkar att bli bättre var jag idag och införskaffade en ny cykel till MySports. Man kunde ju tro att det är bittert att bli tvungen att återgå till den alternativa träningen, men för mig känns det faktiskt inte så farligt just nu. Jag har i alla fall bestämt mig för att se positivt på läget, även om jag naturligtvis längtar till att kunna springa som normalt igen. Det skulle vara ett perfekt läge att kunna springa som normalt med tanke på min ledighet. Å andra sidan är det också ett perfekt läge för alternativ träning med tanke på att denna tar så mycket mer tid i anspråk än löpning och tid det har jag ju gott om nu när jag är ledig.
Det som jag kan fokusera betydligt mer på nu när jag har tid är att vara noggrannare med att bygga upp styrkan på de kroppsdelar som jag vet att jag har problem med. Vanligtvis blir ju styrketräningen lite lidande när man måste skynda sig igenom styrkepassen efter löppassen kvällstid. En annan sak som jag tänkt satsa mer på nu under ledigheten är att fokusera mer på stretchingen. Yoga och pilates är också träningsformer som det kan finnas möjligheter att hinna med den närmaste tiden.
Nästa vecka kör jag igång med en mer målmedveten satsning igen. Det känns förstås lite annorlunda att göra en satsning när man inte vet när man kan börja springa på allvar igen. Jag är dock övertygad om att jag med mina lärdomar från vinterns maratonträning kan komma snabbt tillbaka och på allvar utmana mina drömgränser ännu denna säsong. Om inte, så är inte det heller någon stor katastrof. Då får det bli nästa år istället.
På fredagen var jag i Umeå. Största behållningen av den resan var besöket till The Bishops Arms. En mycket mysig pub med ett fantastiskt ölutbud. Om det finns något jag saknar med Vasa så är det en “after work”-kultur. Men med tanke på avsaknaden av bra och mysiga pubar här i Vasa så är jag inte speciellt förvånad över att det ser ut som det gör. I Umeå var det helt fullsmockat på nämnda pub redan halv 4-tiden när jag kom dit.
Igår blev det ett lite längre pass på 21 km. Farten var helt hyfsad under passet, men jag är rätt långt ifrån någon maratonform just nu. Å andra sidan omöjliggör smärtan i ljumskarna några högre farter just nu.
Efter löpta 21 km släppte jag iväg syrran som skulle springa totalt 32 km, med en fartökning sista 12 km.
Efter hemkomsten satte jag mig och kollade Stockholm Marathon på tv:n. Det kändes lite annorlunda att följa det från sidan i år, då jag varit på plats de senaste tre åren. Men det var faktiskt riktigt intressant att följa med bekanta löpare även på nätet. De som jag hade på min “följarlista” lyckades samtliga riktigt bra i loppet. Ett stort grattis till alla som genomförde loppet!
Toffe följde maratonloppet med intresse.
Lite shopping efter maratonloppet. En självlysande uggla lär behövas i varje hem.
Kvällspromenad med Toffe.
Efter att jag hämtat min nya cykel besökte vi Plantagen och köpte lite växter till terrassen.
