När man gjort ett lyckat lopp som det i Rotterdam är det lätt hänt att man lägger orealistiska förväntningar på den träning som man skall köra igång med när man påbörjar träningen på nytt. I huvudet finns minnesbilderna från maratonloppet fortfarande kvar över hur lätt man avverkade kilometer efter kilometer i farter som i vissa partier låg på under 3:50 min./km.
Det gör att man tror att träningen efter loppet kommer att bli en dans på rosor och att de tempopass på 8-16 km som finns i maratonprogrammet rimligtvis borde kunna avverkas långt under den fart man höll i maratonloppet.
Tyvärr fungerar det sällan på det sättet. Ett maratonlopp i maxtempo tar mycket länge att återhämta sig från, både fysiskt och mentalt. Ibland har jag struntat i denna återhämtningsprocess och kört igång med träningen genast veckan efter maratonloppet och resultatet har alltid varit det samma. De första träningspassen känns mycket bra och man känner sig oövervinnlig, men efter en vecka eller två kommer utmattningssymptomen på allvar. Antingen gör det att man blir skadad eller bara annars helt slut i kroppen.
Därför har jag efter de senaste maratonloppen tagit vilan på allvar och inte tagit ett enda löpsteg veckan efter ett maraton. Då det gäller hur jag lever i övrigt har jag även där tagit ut svängarna på allvar och unnat mig det mesta av det som livet har att erbjuda i form av god mat, fester och alkohol.
Jag är medveten om att återhämtningen skulle vara betydligt snabbare om man behöll fokuseringen även efter ett maratonlopp och höll sig till hälsosam mat, vattenlöpning och andra lite hälsosammare aktiviteter. Men ett maratonlopp kräver så pass mycket fokus över en väldigt lång tid och jag känner att det behövs en total motvikt till det livet när jag väl slappnar av.
Tyvärr finns det en större risk för sjukdomar och annat otrevligt när man väl börjar slarva. Jag är väldigt sällan sjuk och det beror med stor sannolikhet på att jag är väldigt noggrann med kosten, handhygien och andra motsvarande saker när jag förbereder mig inför ett maratonlopp. När man slappnar av bryr man sig dock inte lika mycket om dessa saker och därför är det kanske inte så förvånande att jag drog på mig en ordentlig förkylning efter maratonloppet.
Jag försökte alltså att köra igång med en lite hårdare träning redan två veckor efter maratonloppet, men då fanns ännu förkylningen i kroppen och det blev att ta det försiktigt. Denna vecka var det meningen att jag skulle försöka ta itu med mitt maratonprogram på allvar igen och komma ner till de tider som finns i programmet.
På tisdagens tempopass över 16 km gick det rätt bra och jag genomförde mitt pass i enlighet med de tider som fanns där. Veckans två övriga nyckelpass, 12 km i maratonfart och 24 km med sista 10 km strax över maratonfart, gick dock betydligt sämre. Det kändes som att kroppen inte riktigt klarade av att återhämta sig mellan de hårdare kvalitetspassen. Om det beror på den långa perioden av förkylning eller på en för lång paus av hård träning är omöjligt att säga.
Jag är dock övertygad om att jag snart är tillbaka i gammal god form igen bara jag envist kör på. På sätt och vis är jag glad att det känts så jobbigt som det gjort den senaste veckan. Det gör att man bibehåller sin ödmjukhet inför det jobb som krävs för att komma i en bra form igen.
Träningen denna vecka:
Måndag 4.5:
Distanspass 15 km + styrka 60 min. (Wasa Sports Club)
Tisdag 5.5:
Uppvärmning 2 km, 16 km på 1:05:49 (4:06 min./km), nedjoggning 2 km
Onsdag 6.5:
Lugnt distanspass 15 km + styrka 45 min. (hemma)
Torsdag 7.5:
Uppvärmning 2,5 km, tempopass 12 km på 48:48 (4:03 min./km), nedjoggning 3,5 km + styrka 30 min. (hemma)
Fredag 8.5:
Lugnt distanspass 13,5 km på morgonen
Lördag 9.5:
Långpass 24 km, varav sista 10 km på 42,49 (4:16 min./km)
Söndag 10.5:
Lugnt distanspass 15,5 km + 45 min. styrka (hemma)
Totalt 7 pass och 121 km löpning
Kommentar:
Vi har återinfört mer mängd i träningen och kom alltså upp till 121 km löpning denna vecka. Då det gäller de farter som jag skulle hålla på mina kvalitetspass gick det alltså inte som planerat denna vecka. Enligt mitt maratonprogram skulle jag hålla en fart på 3:52 min./km på torsdagens tempopass på 12 km, men fick alltså 4:03 min./km. Ännu sämre gick det på gårdagens långpass där jag alltså snittade 4:16 min./km på de avslutande 10 kilometrarna. Enligt mitt program skulle jag hålla en fart på 4:00 min./km över denna sträcka. Av erfarenhet vet jag dock att det gäller att inte lägga för stor vikt på några enskilda pass under uppbyggnadsperioden. Ibland gäller det bara att genomföra passen enligt bästa förmåga och att aldrig ge upp. Det ger resultat förr eller senare.
Från fredagens morgonpass som vi påbörjade kl. 5.30. Det är märkligt hur kroppen fungerar ibland. Vanligtvis brukar jag vara så trött i kroppen att jag knappt orkar ta ett löpsteg dagen efter ett tempopass. På fredagsmorgonen var jag dock riktigt pigg i benen trots den tidiga morgonen och trots det tuffa tempopasset kvällen innan.
Gårdagens långpass i ett nötskal.
Sen lunch på 1r+k igår. Det är alltid lika skönt att efter långpasset bege sig till stan för en kaffe eller en matbit. I övrigt har jag dock börjat tröttna rätt rejält på Vasa som stad. ”Nöjeslivet” är obefintligt och den omtalade pulsen saknas…
…men när jag senare på kvällen kollade in denna gripande film fick jag minst sagt lite perspektiv på tillvaron och mina problem med att hitta inspiration i Vasa blev genast mindre viktiga. Man skulle önska att alla de personer som uttrycker främlingsfientliga åsikter skulle ta sig tid att kolla på denna film. Det är svårt att lämnas oberörd efter att ha sett denna film.
Eftersom syrran skulle till Amsterdam på eftermiddagen idag blev det ett tidigt återhämtningspass på 15,5 km. Vi hade tur med vädret minsann.
