Barcelona-resan har verkligen tagit på krafterna. Jag hade planerat att få riktigt mycket gjort under mina två bonusdagar med semester som jag tog efter att vi kom hem i onsdags. Bland annat hade jag planerat att få sorterat mina foton och publicerat åtminstone ett inlägg idag över våra eskapader i Barcelona. Tyvärr har jag inte gjort så mycket annat än tränat, ätit och sovit de två första dagarna på hemmaplan.
Egentligen är det inte så märkligt att jag är helt slut nu efter resan med tanke på vårt program på resan. Jag steg upp väldigt tidigt varje dag i Barcelona, runt sex eller halv sju, för en morgonlänk och körde på hela dagen i full fart ända tills jag stupade i säng runt 11 eller 12 på kvällen. Efter Barcelona-matchen kom man sig inte i säng innan halv två på natten eftersom trafiken från matchen gick i snigelfart framåt. Eftersom jag steg upp kvart före sex den dagen blev dagen väldigt lång.
Man orkar i regel med väldigt mycket då man är på resa, men när man kommer hem brukar tröttheten istället bli desto påtagligare.
Jag fortsätter i samma tema som i mitt inlägg från tidigare idag med en av de bästa låtarna som någonsin har gjorts, nämligen Purple Rain av Prince . Han var som störst i början av -90-talet då jag var i tonåren. Jag uppskattade honom kanske inte på samma sätt då, utan tyckte mest att han var en underlig prick. Nu då jag är lite mer vuxen har jag dock börjat förstå mig på bra musik 🙂
