Gårdagens tuffa tempopass blev så pass sent på kvällen att jag inte ens hann redovisa för det innan läggdags. Nu återstår endast en riktigt tuff genomkörare med långpasset imorgon innan det är dags för en hel vecka av lugnare träning. Något som passar alldeles utmärkt eftersom det dessutom råkar vara min födelsedagsvecka.
Igår var det alltså ett 12 kilometer långt tempopass på schemat. En “tolva” som skulle avverkas på 46 minuter och 30 sekunder. Uttryckt i farter torde det innebära 15,48 km/h eller 3:52 min./km över hela sträckan. Eftersom jag var medveten om att 15,5 km/h inte ens går under 4 min./km på löpbanden vid Wasa Sports Club gjorde jag beslutet att lägga farten på 16 km/h redan från början för att inte hamna efter vid de första kilometerpasseringarna.
Jag körde i denna fart i 10 kilometer innan jag höjde farten till 16,5 km/h och körde i detta tempo ända till slutet. Min tid på den 12 kilometer långa sträckan blev sist och slutligen 46:24.
Med uppvärmningen på 3 km och nedjoggningen på 2 km fick jag totalt ihop 17 km löpning igår kväll. Jag har inga resultat att redovisa från passet eftersom kontakten från pulsklockan till datorn vägrar att fungera dagen till ära.
Idag på morgonen blev det ett återhämtande löppass på 9,5 km. Nu är det alltså bara ett riktigt tufft pass till innan det är dags att ge benen lite välförtjänt återhämtning. Hela denna vecka har jag känt en tilltagande trötthet i både benen och även i kroppen i övrigt. Därför kommer den återhämtande veckan väldigt lägligt. Som jag upprepade gånger konstaterat känns det ändå som att det mesta går i rätt riktning just nu. Även under de pass där jag känner mig riktigt trött känner jag ett driv i steget och under denna återhämtningsperiod har jag lyckats dra samtliga kvalitetspass i de farter som funnits i mitt träningsprogram. I vissa av dem t.o.m under det anvisade tempot.
Jag är alltid lika våt som en nytvättad kattunge efter mina tempopass i gymmet.
Gårdagens utmärkta pastalunch vid 1h+k. Testa på denna Gnocchi-pasta om ni har vägarna förbi restaurangen. Eller förresten, jag vet inte ens om den finns på den ordinarie menyn… Och nej, jag är inte sponsrad av lunchrestaurangerna i stan, jag råkar bara tycka om god mat. 🙂
Onsdagens lunch vid Mehiläisen Kellarikeittiö. Det är sällan vi “uteätare” erbjuds luncher för under 10 euro nuförtiden. Denna restaurang har riktigt bra husmanskost för en billig peng. 8,90 € med sallad och 7,90 € utan.
Det skall tydligen vara inslag av rosa i inredningen nuförtiden. Jag var inte alldeles ointresserad av inredning så länge jag var singel. Nu har jag dock överlåtit ansvaret helt och hållet på min sambo.
