Även om det ännu är temperaturer på upp till 30 grader och mycket behagligt både i luften och i havet, kommer det så småningom att bli kallare också här. Därför gäller det nu att ta vara på alla dagar till fullo även om det finns en hel del att göra på jobbfronten.
Idag blev det jobb från kl. 6.30 på morgonen fram till 12-tiden. Efter en powernap på 30 minuter sökte jag mig ut för en löptur på 20 km. Även denna gång blev det upptäcktsfärd mot nya områden där slutdestinationen blev Madliena en bit utanför St. Julians. Här finns framförallt många lyxhus och det kan också vara kul att kolla in ibland.
Det som jag ändå hört mest positiva omdömen om är Gozo och den ön måste jag besöka så snart som möjligt. Men eftersom man måste ta färja över till ön är det inte riktigt aktuellt att kombinera det med en löptur. Sannolikt skulle också en löptur dit och tillbaka bli väldigt lång. Tror inte ens maratonsträckan räcker om man även vill upptäcka Gozo på plats.
Annars har det nu blivit två dagar av lite längre strandhäng här. Igår vågade jag mig äntligen ner i en av bassängerna framför lägenheten tack vare mina nya tofflor.
Även idag blev det en upprepning av proceduren. Jag vågade mig även på att bada i det öppna havet trots vågorna. Vattnet är så extremt varmt här att man mer än gärna stannar hela dagarna där just nu.
Efteråt blev det ännu några timmar av solande. Egentligen gillar jag inte alls att sola och brukar maximalt orka ligga kvar en halv timme om jag inte råkar somna. Idag utgjorde dock ett undantag då några brasilianskor ropade att jag skulle ansluta till dem. Först låtsades jag inte märka det finne som jag är. 🙂
Men tog dock modet till mig och gick fram till dem. De var tydligen intresserad av att veta mer om den blonda killen på stranden. Det var kul att äntligen börja socialisera sig lite mer på plats här. Det har varit lite sisådär med orken gällande den biten hittills med tanke på allt program de senaste veckorna och allt som hänt innan jag kom hit.
Tydligen behöver jag lite hjälp på vägen just nu för att mjukna upp lite och komma ur mitt skal. Och då hjälper det definitivt med utåtriktade människor som vågar ta för sig genast när de är intresserade av att lära känna nya personer. Jag önskar verkligen att fler vore sådana, även om man inte riktigt kan lägga in sig själv i denna kategori av människor. Inte ännu iallafall.
Jag hoppas dock att vädret, kulturen och alla människor här får mig att utvecklas och bli mer öppen. Brasilianskorna ifråga hade dock inte så positiva saker att säga om malteser. De tyckte att de var nonchalanta och ovänliga. Jag har hört det förr, men jag hoppas att det inte är sant. Vad jag sett hittills verkar malteser väldigt hjälpsamma och vänliga, men så kanske man inte kan jämföra sig med den världsbild personer från Brasilien har. Där är man med säkerhet betydligt mer öppna än vad man är t.ex. i Finland. Den subjektiva uppfattningen och vad man är van har med all sannolikhet stor betydelse i sammanhanget.
Hursomhelst känner jag nu att jag själv också måste börja engagera mig mer här trots att det finns mängder att göra från morgon till kväll. Och trots att sorgeprocessen är väldigt tung att hantera och gör att mitt humör växlar mycket under dygnet.
Genom att aktivt ta tag i saker och att röra sig ute bland folk lär man alltid känna nya intressanta personer att umgås med. Trots mina brister har jag i alla fall en konkurrensfördel – jag är blond och det är många nyfikna på här. 😀
Efter strandänget blev det hämtmat från mitt stamställe Il-Gabbana. Jag gillar verkligen maten, stämningen och personalen på detta ställe. Det verkar som att även personalen nu börjat märka att jag är stamkund där och behandlar mig på ett helt annat sätt än de första gångerna jag besökte stället.
Bläckfiskpasta blev det idag. Helt bra, men jag föredrar nog de andra rätterna jag ätit därifrån.
