Det tog sin tid, men nu har jag äntligen hittat motivationen att köra igång med en mer organiserad maratonträning igen.
Redan på måndag var jag igång med backintervaller, som jag denna gång körde totalt 5,5 km i brant backe. Med uppvärmning och nedjoggning blev det totalt 15 km.
På tisdagen blev det sedan 15 km lite lugnare med 60 minuter styrka efteråt och på onsdagen var det ett av de första riktiga tempopassen på länge. Jag körde visserligen ett lite liknande pass några veckor innan, men då blev det med fartökning. Nu försökte jag köra hela tempopasset i jämn fart. Något som är ett av nyckelpassen inför ett maraton.
Med tanke på utgångsläget höll jag riktigt bra fart på passet. En snittfart på 3:54 min./km över den 16 km långa sträckan. Detta utan att ta ut mig alltför mycket. Det betyder inte att det inte kändes ovant efteråt. Det är förvånansvärt hur snabbt kroppen glömmer bort hur det är att köra riktiga kvalitetspass på bara några månader.
Nu skulle det bara gälla att hålla i denna motivation, så tror jag att det kan vara realistiskt att få in ett maraton till senhösten. Kanske Valencia? Men två pass om dagen kommer jag inte att köra mer under detta år. Det finns helt enkelt inte tid för detta. Det gäller bara att vara effektivare när jag väl kör mina löppass.
Att kroppen inte är helt igenrostad bevisar gårdagens tempopass. Men så har jag också en bra grund att stå på från träningen mellan januari och mars.
